Jomensåatte....
Det är torsdag eftermiddag och jag har inte varit på skolan sedan förmiddagen. Suck. Men, jag har åtminstone hunnit packa, skriva på en annan inlämning, göra en tredje inlämning till perfektion (fett nöjd!), ta bort nagellacket inför kockandet på Trappan ikväll, och diverse annat. Effektiv eftermiddag, men egentligen inte på det jag hade hoppats.
Busy busy busy mind
För första gången under läsperioden känns det som att jag har saker att göra ända upp över huvudet, mycket för att jag åker härifrån på fredag till Arvidsjaur för att hälsa på Ákos och alla arvidsjaurbor och måste därför göra färdigt i Norrköping innan dess. En inlämning kvar i vardera kurs, varav det endast är en av dem som jag behöver en av skolans datorer för att slutföra (sim.-labben, se förra inlägget), de övriga är bara att skriva - skönt! men så ska det göras också. Egentligen är det ingen panik, och jag har planerat tiden så bra så jag känner egentligen ingen stress över att det inte kommer hinnas klart, utan det är mer allt som pågår runt omkring som är stressande. Imorse tvättade jag från 7-tiden, och sedan dess har det varit full rulle. Jag har middagpaus nu, och sedan ska jag läsa igenom en av inlämningarna för att lämna feedback inför i morgon. I morgon är det heldag och sedan jobb på Trappan, vilket jag inte vill avboka för då sätter jag övriga i knipa på kvällen. Fredag har jag förvisso förmiddagen "ledig", men det kommer gå åt till att duscha, fixa och packa. Eftermiddagen kommer sedan vara 3 timmar föreläsningar innan jag sedan måste gå för att hinna med buss till Arlanda och sedan vidare till Arvidsjaur via Skeå där Ákos hämtar.
Mitt huvud behöver vila. Snart, snart. Två dagar, sen är det "bara" tentaplugg kvar.
Good vs evil
Jag känner mig både elak och snäll. I dag har jag och min labbpartner påbörjat sista laborationen i simuleringskursen. Efter lärdomar från de tidigare fyra labbarna skickade jag ett mail om att vi inför i dag skulle ha gjort en översiktsplan och ha en konkret idé om hur att bygga modellen. Var jag ensam om att ha gjort det? Ja. Var jag ensam om att ens ha tänkt. Jo, jag tror väl det. Hann jag göra en färdig modell under labbtiden? Ja. Var jag ensam om det? Ja. Anledningen till att vi jobbade på varsitt håll? Jag är ledsen att säga det, men det skulle ta på tok för lång tid om vi gjorde som under första och andra labben, att denne personen skötte modelleringen (och musklicken när jag kom med idéer) medan jag skrev rapporten på sidan om. Speciellt eftersom labbserien är uppbyggd så att man behöver ta till sig det man har gjort i de föregående labbarna till nästa labb, men det lärandet skedde inte som det skulle.
Look*, jag har absolut inga problem med att en person har svårt att förstå, speciellt simulering och modellering. Det jag stör mig något så fruktansvärt på är när en person inte har viljan att ens försöka förstå. De senaste labbarna har vi sysslat med statistik dessutom, och konfidensintervall. Inför andra tillfället då vi satt med förra labben var det fortfarande oklart vad det handlar om, trots att jag har förklarat det. Då tolkar jag det antingen som att
- personen tror att den har förstått helt glasklart vad det handlar om, och därför inte ställer någon motfråga
- personen bara låtsas lyssna för att denne ska verka intresserad, hummar på passande ställen
- personen förstår inte vad jag pratar om men bryr sig inte nog för att fråga om
Här har det helt klart varit situation 2 och 3. Så fruktansvärt respektlöst! Jag tycker dessutom att är man i ett så här nära samarbete med varandra (grupper om 2-3 pers) ska man visa något sorts engagemang och i alla fall försöka förstå och bidra.
Visst förstår jag också att den här personen är skoltrött - believe me, jag har varit där också, och ju fler skoltrötta personer jag möter nu sedan jag kommit tillbaka desto mer skäms jag för mitt eget beteende under mitt första år här. Visserligen tror jag ju inte, och hoppas framförallt inte, att andra upplevde mig på samma sätt som jag upplever det här - jag straffade till största del mig själv och mina individuella uppgifter, även om jag vet att jag hade kunnat bidra mer till gruppuppgifter.
Men hur får man gensvar? Vad kan jag göra som den andra halvan av gruppen? Labb 2 tog jag på mig att skriva klar rapporten mot att min labbpartner skulle läsa ikapp det hen redan hade missat från föreläsningar, och förbereda sig bättre inför labb 3, eftersom jag redan här inte gillade hur "samarbetet" gick till. Labb 3 lämnade jag rapporten för jag tänkte att om man skriver rapporten så måste man ha förstått något och resonerat. Då vi skulle börja med labb 4 spenderade jag upp till två timmar med att skriva om rapporten. Labb 4 lämnade jag rapporten och det kvarvarande statistiska uppgifter. Det blev bra, men jag fick förklara ett viktigt statistiskt steg som vi gjort till den tidigare labben och som behövdes göra nu också, samt formulera om några meningar ur vilka jag kunde förstå att vissa funktioner inte var införstådda. Nu i labb 5 så har jag ju gjort klar modellen, och den fungerar, inklusive animering. Inför nästa pass har jag bett att första punkten till rapporten ska vara färdigskriven av min labbpartner. Punkten handlar om att förklara hur man byggt upp modellen och hur man löser vissa kritiska moment. Jag har inte delat med mig av min färdiga modell. Det är just för att, som jag sa till min gruppartner, kräva eget tänkande, förståelse och vilja att sätta sig in i systemet. Jag frågade om det var dumt av mig att göra så, och fick till svar en mycket paff min och ett "egentligen inte". Förhoppningen är ju att hen ska sätta sig med programmet och "leka", försöka koppla ihop och se hur programmet är uppbyggt, och sedan förstå systemet som behövs för laborationen. Varför gå en utbildning om man inte tänkt ta med sig något vidare? Brist på jobb är inte att tala om här, eftersom personen slits mellan studier och jobb, så någonstans finns det ju en vilja att gå utbildningen. Så jag hoppas att det jag gör nu kommer uppskattas framöver, att det någonstans gått in lite kunskap.
Fortsättningsvis nu kvarstår bara att fundera över hur jag ska tackla torsdagen om det här fortfarande inte är gjort - ska jag gå vidare med övriga uppgifter själv medan personen får traggla med modellförståelse (och riskera att hen inte bryr sig alls eftersom uppgifterna ändå blir gjorda), eller ge hen vår planerade tid till eget arbete för att få mer tid att förstå och planera in en senare gemensam träff, eller ska jag ge upp och bara få det överstökat? Tankar och kommentarer uppskattas!
*Finns det något motsvarande bra svenskt uttryck?
Ropa inte hej ...
Det som var skönt igår är inte riktigt lika skönt i dag, även om jag så klart på ett galet smärtälskande sätt alltid gillar träningsvärk. För mig är träningsvärken oftast som värst två dagar efter träningspasset, och i dag, bara en dag efter, har jag svårt att gå, sätta mig, ställa mig upp, knyta skorna, osv. Tänk vilken vacker syn jag kommer vara i morgon :-)
Darriga ben
Sedan jag bestämde mig härom veckan har jag tränat väldigt många fler gånger än vad jag gjort på länge innan. Förra veckan blev det visst ingen träning, men från helgen innan tänker jag räkna "vardagsmotionen" som kom av att gå runt i Barcelona en hel dag bärandes på en tiokilos ryggsäck! I matväg har jag kommit igång mycket bättre och äter bra måltider, och mycket goda måltider, och flertalet av dem. Jag äter så mycket mer nu men är jämt hungrig ändå, hehe. Vill bara poängtera att jag innan det här bara var LAT som varken tog tag i saker och lagade mat eller tog hand om mig själv genom träning. Nåja, jag har alltid varit bra på vardagsmotion ändå, knalla i trappor osv., men nu sitter jag här med darriga ben!!! Tihi, otroligt skön känsla! Och jag har hunnit få i mig protein nu efteråt också. Har du inte appen Nike Training Club redan så ladda ner den! Den har många olika träningspass som man kan köra hemma, mycket bra! Jag gillar den, och den har bidragit till mina darriga ben i dag :)
Jag e' bra, jag e' bra!*
*Vreeswijk-referens :-)
Gyllene regeln
Här väntar jag på att andra bloggar ska uppdateras samtidigt som jag själv inte skriver ett jota. Det funkar uppenbarligen inte så.
I förra helgen var jag iväg och hälsade på Ákos i Barcelona. På söndagen for vi allihopa (vi och övriga i Ákos team, tot 5 pers) till Valencia och gick runt och kollade på staden. Futurism möter välbevarade katerdraler. Typ. Ciutat de les Arts i les Ciènces är byggd som en fisk, insidan av en fisk, och annat fiskaktigt. Men häftigt var det! Och bra inspiration till vår trafikplaneringskurs med Norrköpings "futuristiska" tänk inför det nya resecentrumet. Det är några snäpp under fiskmuseet*, men jag tror det blir bra!
Ciutat de les Arts i les Ciènces, Valencia
*Museum, museet museer. Blir arg på tidigare lärare som gett mig tron att det ska dit en apostrof i böjningarna! Vill fortfarande skriva med apostrof, men så här säger SAOL, och SAOL är min gud ...
Museum, museums, museet, museets
Museer, museers, museerna, museernas
