Bouya

Mitt lägenhetskontrakt går ut på tisdag och mitt lägenhetsletande tillsammans med två kollegor har inte gett resultat, så i veckan kontaktade jag ett par annonser om lediga rum. Det andra rummet jag var och kikade på var i en lägenhet med två italienskor i närheten av Nyugati, den västra tågstationen (som ligger i Pest, som är den östra halvan av Budapest...). Tjejerna var trevliga och lägenheten tillräckligt bra och dessutom ledig från i dag så det fick bli det rummet. I dag var jag dit för att betala hyran och få nycklar till lägenheten. Jag hade tidigare tänkt att jag skulle ha med en resväska i samma sväng för att lämna av lite saker, men med anledning av gårdagens födelsedagsfirande för en kollega så var jag lite för bakfull för att orka med det så tidigt på dagen (kl 14-15). När jag kommit tillbaka till min lägenhet tog jag mig till slut samman och packade ihop en resväska med kläder och skor som jag inte har behov av de närmsta två dagarna, och så vandrade jag iväg för att dumpa saker. Jag gick till Corvin-negyed för att ta spårvagnen, i stället för att ta tunnelbana och behöva kånka på resväskan i trappor och rulltrappor. Just före zebran över till spårvagnshållplatsen står en klocka som även visar temperatur. och när klockan nu var 21 och displayen visade på 30° så plockade jag upp mobilen och knäppte kort. 

 

Vägen till hållplatsen är ganska rak och en bra bit i förväg kunde jag urskönja personerna på hållplatsen, och särskilt en man som stod avskilt i början på hållplatsen. Ju närmare jag kom såg jag att han också såg mig. Som nordisk tjej dragandes på en resväska - och som dessutom stannade och knäppte kort på en klocka - var det svårt att inte bli ett studerat objekt. När jag gick över zebran möttes våra blickar, och jag såg hans fascinerande huvudduk; mannen var av utseendet att döma av egyptiskt ursprung, och den mörkgråa, mönstrade huvudduken förde tankarna till pyramider.

 

Jag gick ungefär till mitten av hållplatsen och ställde där ner resväskan i väntan på spårvagnen. Efter en kort stund kunde jag se att spårvagnen var på ingång, men även att mannen nu kommit fram till ytan mellan mig och spåren. I Ungern är herrars artighet mot kvinnor väldigt påtaglig - gud förbjude om en kvinna själv ska behöva bemöda sig med att öppna en dörr - så jag tänkte att han kanske skulle ge sig på att erbjuda sin hjälp med att lyfta ombord väskan, och ställde mig därför mer beredd vid väskan som för att visa att jag planerade att lyfta ombord väskan själv. Främlingar som erbjuder sin hjälp i samband med spårvagnar och liknande är inte alltid heller så vänliga i sinnet.

 

När spårvagnen rullat in på stationen och stannat var mannen den som var närmast dörrarna som var närmast mig. Han tryckte på dörrknappen (vilket inte behövdes egentligen) och dörrarna gick upp, men han klev inte på utan lät alla i närheten gå före, inklusive mig. Jag gick in en bit i spårvagnen och fann ett ställe där jag kunde stå med resväskan vid en dragspelssektion. Mannen var nära två meter bort på min vänstra sida, vilket låter lite men i spårvagnssammanhang är det ändå ett hyfsat avstånd.

 

Under färden spanade jag ut genom fönstren och läste på affischer på väggar och stolpar, samt kikade runt mig när någon annan resenärs rörelser påkallade uppmärksamhet. Jag behövde verkligen anstränga mig för att inte titta på mannen,  särskilt som han rörde sig lite som att han ville ha min uppmärksamhet, men även för hans huvudduk som jag gärna ville titta på igen. Vid en hållplats klev en ungersk man som stått mitt emot mig på spårvagnens högra sida av. Den egyptiske mannen intog nu den platsen, vilket gjorde det omöjligt att inte se på honom i alla fall en gång. När han fått bekräftat att han var uppmärksammad lutade han sig svagt framåt och började tilltala mig på ungerska svagt leendes, dock inte helt inbjudande i sammanhanget. Den första biten förstod jag inte just då men den sista biten var "Vigyázz magadra": "Akta dig"/"passa dig"/"var försiktig". Jag såg på honom med oförstående och förmodligen skeptisk min, och sa att jag inte riktigt förstod, och han upprepade sig. Jag förstod inte allt då heller, men jag uppfattade det som att han frågade var han kunde föra mig, och att det var farligt. Medan han sa det hade spårvagnen stannat på nästa hållplats, och en ungersk, ljus, medelålders man passerade mellan mig och egyptiern och kastade en ihoprullad servett på egyptiern och utbrast "Külföldi!" - "Utlänning!". Både jag och egyptiern såg efter ungraren när han klev av spårvagnen. Egyptiern sa sedan inget mer till mig förrän han började lämna sin plats för att gå mot dörrarna för att kliva av även han vid Nyugati, då han återigen sa "Vigyázz magadra". Jag gick mot dörrarna i andra riktningen, vilket var mot lägenheten, och jag såg honom sedan inte igen. 

 

Efteråt har jag kommit på att han frågade om han kunde följa/leda/eskortera mig någonstans. Situationen var oavsett väldigt obekväm.

 

Jag haft svårt att sluta tänka att det var så dumt att han skulle vända sig till mig och få mig att känna mig osäker, jag som inte alltför sällan känner mig tämligen ensam i Ungern i att vara invandringsvänlig. Premiärminister Orbán har till och med uttryckt att "Ungern behöver inte invandrare" - som om det vore Ungerns behov som flyktingfrågan handlade om - och det finns dessutom affischer från myndigheter som säger (på ungerska) "Om du åker till Ungern så ta inte ungrarnas jobb!". Ungern införde dock nyligen ett bidrag eller en lättnad som syftade i att öka barnafödandet i landet, eftersom befolkningsmängden inte utvecklas i den takt som skulle behövas för framtiden. Situationen är svår. Främlingsfientligheten är påtaglig, och ekonomin är hårt utsatt. Det verkar vara en dålig kombination för att bli kvitt endera.