Bouya

Jodå, nog hittade vi en majbrasa även här i inlandet! Mor, far och jag tog efter en heldag i Árjepluovve en promenad bort till Hembygdsgården här i Arvidsjaur där vi lyssnade till vårtal, sjöng, åt våffla och värmde oss från majbrasan.

Jag har två veckor kvar här på Hotell Laponia. Två veckor och en personalfest. I morgon åker vi till Hemavan och festar järnet, firar att vi överlevt vintersäsongen, och att vi gjort det med bravur. Det har varit en bra säsong trots den dåliga vintern, och med dålig vinter menar jag då att säsongen började sent och slutade tidigt, snön kom inte förrän i december och det har egentligen inte varit kallt. Många av våra biltestare såg i år för första gången bar, svensk väg - tidigare år har snön inte hunnit smälta bort innan de farit hem, men i år var det bart redan i skiftet februari-mars.

Så, om två veckor lämnar jag Arvidsjaur för Timrå, och råplugg i drygt två veckor för att sedan åka ner till Norrköping och tenta av statistiken och ekonomin, som båda hänger som ett mörkt moln över mig. Jag har kommit igång lite grann med pluggandet, men inte riktigt fullt ut. Planen är att jag nästa år fortsätter på mitt andra år vid Linköpings universitet - och jag saknar verkligen det livet! Visserligen saknar jag inte den kassa vintern som bidrog till att jag inte orkade göra första året så som jag gärna hade önskat, men jag saknar verkligen att ha liktänkande omkring mig, och den härliga studentandan som är där. Trappan, kära kårhus, du är saknad!

Det som saknas i Arvidsjaur är kulturutbud och kvällsaktivitetsutbud. Här kan man inte spontant gå på bio en kväll, än mindre gå på konsert eller en dansföreställning. Dagbio finns vissa fredagsförmiddagar, då visas en film/tillfälle. När stora premiärer går kan det i bland finnas två olika tillfällen att välja mellan att gå och se filmen, men det är så långt det sträcker sig. En otroligt positiv sak, dock, är att det är Medborgarhuset ("Medan") som visar filmerna, och inte en SF-biograf, och därför blir priserna betydligt billigare OCH vi slipper reklam! Jag såg den sista Harry Potter-filmen här i somras, på premiärdagen, och jag betalade inte mer än 75 spänn för att se den! (Det kan till och med ha varit mindre, men mitt minne sviker mig så jag tog till med 75 kr för att inte ge en bild som inte är sann)

Nu på söndag, direkt efter personalfesten, har jag tänkt åka till Piteå för att se Norrdans föreställning Great Expectations. Föreställningen är klockan 18. Preliminär avresetid från Hemavan är klockan 11. Det tar drygt 3 timmar från Hemavan till Arvidsjaur, och knappt 2 timmar från Arvidsjaur till Piteå. Jag har en marginal på 2 timmar då jag ska hinna "komma fram" hit till Arvidsjaur och bege mig mot Piteå, samt hitta parkering i Piteå och köpa biljett. Äta lunch/middag vore fördelaktigt om det hanns med också. Vi får se hur det går.

Nog med utsvävningar nu.

Sommaren i Arvidsjaur är underbar. Det är ljust hela natten och naturen och omgivningarna är fantastiska. Efter att jag jobbat kväll gick jag ut på nattpromenader, upp mot tre timmar (man kan ju inte vända på dygnet helt...). Jag älskar sommarnätter och doften av skog!

Hösten var även den härlig; mörk och regnig så som en höst ska vara. Förberedelserna inför vintern började ta fart, och bokningarna började komma in. Tyvärr för hotellets del, men självklart förståeligt, så är sommaren men framför allt vintern de årstider då det rör sig mest människor i Arvidsjaur. Efter en lugn höst kom nu alltså livet igång igen.

Biltestare och charter. Så kan vi sammanfatta vintern i Arvidsjaur. Det som har förvånat mig mest som "utböling" är nog ändå upptäckten att Arvidsjaur faktiskt är något av ett transportnav, vilket de försökte få mig att tro redan från början. Vintertid går det direktflyg Arvidsjaur-Tyskland måndagar och fredagar - biltestarnas resdagar. Testarna kommer över veckorna, antingen måndag till fredag eller måndag till nästa fredag eller till och med ännu längre. Ökad förfrågan på vinterturism har resulterat i att de tidigare tomma flygen som kommit för att hämta testarna nu lämnar turister för en weekend in Swedish Lapland. Testare åker, turister kommer. Testare kommer, turister åker. I vintras hade vi Fly-car som flög från Frankfurt-Hahn, och AirBerlin som flög från både Stuttgart (med mellanlandning i Hannover) och München. Det är stort ändå. Det kommer 10 000 ingenjörer hit till området Arvidsjaur-Arjeplog för att testa bilar. 10 000, det blir som en fördubbling av befolkningen över vintern! Många husägare flyttar in i lägenheter över vintern för att kunna hyra ut huset till testare och tjäna pengar på det. Jag om någon kan förstå att testarna gärna hittar ett hus att bo i om de är här en längre tid, i stället för att bo på hotell, men det är en annan historia.

Jag är inte less på vintern än ens. Det var ju planen. I stället tycker jag på ett sätt att det är tråkigt att all snö försvinner bort och att det väldigt snart inte kommer att vara riktigt mörkt om nätterna, även om jag så klart på ett sätt samtidigt tycker att det är väldigt skönt att ha ork att göra något efter jobbet, skönt att dagarna är längre än mina arbetstimmar. Det märker jag nu på våren, att jag har varit väldigt trött i vinter och inte haft ork till så mycket mer än jobbet. Min planerade skidåkningsvinter har det inte blivit så mycket av. Jag har åkt mer skidor hemma i vinter än i Arvidsjaur, och det känns tråkigt med tanke på hur få dagar jag varit hemma. Jag har till och med spelat hockey I ARJEPLOG vid fler tillfällen än jag åkt skidor I ARVIDSJAUR, haha. Conti vs Knorr, episka matcher!

Biltestarna, ja. Jag har kommit riktigt nära de ungerska biltestarna. De fyllde ett tomrum hos mig, det hade uppenbarligen gått alltför lång tid sedan jag umgicks med teknologer när de kom in i mitt liv. Inte för att nedvärdera andras samtalsintressen, men jag föredrar alla gånger att prata om bilar än om program på TV med familjer som skaffar för många barn och som verkar ha ett heeeeelt crazy liv. Jag är väl inte typiskt tjejig, tack och lov. Det är faktiskt väldigt tråkigt att andra inte riktigt tror att jag är intresserad av teknologi bara för att jag är tjej, och det vill jag inte skylla på männen, utan på de flesta andra tjejer som uppenbarligen inte visar något intresse för ämnet (som är otroligt brett). Så jag hittade lite "hem" hos biltestarna.

Efter helgen tar vi fortsättningen om vad som komma skall härnäst nu den närmaste tiden innan jag återvänder till Norrköping. Det är ändå fyra månader som jag ska fördriva innan mina studier börjar igen ...


Jag bjuder på två bilder från den vackra solnedgången ikväll vid 21-tiden. De är från samma tidpunkt, det är bara lite mer motljus på det andra kortet.

"Tell someone you love them today, because life is short. But shout it at them in German, because life is also terrifying and confusing."

Är det bara jag eller är den här rubrikfonten* riktigt snygg!?!

I dag sa jag upp mig.

Skrivet av Camilla Sundell i chatten på Aftonbladet:

"Victor Sardina, geofysiker vid Pacific Tsunami Warning Center på Hawaii, uppger till nyhetsbyrån Reuters att tsunamivågen som är på väg mot Acehprovinsen mäter 17 centimeter.
När den ska nå land är i nuläget oklart.
– Det ser inte ut som en omfattande tsunami, säger han till Reuters.
Han uppger att centrar fortsätter övervaka tsunamin, eftersom tsunamis kommer i vågor. "

Hör och häpna, "tsunamis kommer i vågor"!

Az étterembe megyek most!

Varför ge sig själv de sämsta möjligt tänkbara förutsättningarna till ett fungerande förhållande? Det börjar bli mer regel än undantag att jag väljer de män som jag vet inte kommer att finnas i min närhet under en längre tid, ungefär som att jag redan i inledningsfasen väljer endast tillfälliga förhållanden. Det jobbiga i dagens värld är att det är svårt att få ett värdigt avslut. Säg att vi just har sagt "adjö" öga mot öga, men vi har ändå varandra i kontaktlistor på sociala medier - ska vi då sluta prata med varandra där för att behålla det fina i vårt "adjö", eller ska vi fortsätta att ha kortare samtal över internet, samtal som blir kortare och kortare, bara för att till slut ebba ut utan ett klart avslut? Det blir samtidigt svårare att gå vidare, att "riskera" att foton på en ny flört läggs upp, synligt för den andre, sårande. Hur vet man att pausen i kommunikationen har varat tillräckligt länge för att man ska kunna gå vidare utan att man är den som går bakom ryggen, "sidoprasslar", och ger upp för tidigt? Att båda är ense om att relationen är hopplös för att man är på fel plats vid fel tidpunkt gör inte "efter-relationsfasen" enklare, snarare tvärtom. Man håller fast vid något som inte kommer att utvecklas, bara för att det blir så dumt att säga "adjö" och att det inte går att undvika att prata med varandra. Att kallprata eller undvika, det är frågan.

Jag har diskuterat detta en del med Eja och Emmelie i afton, men jag har som ingen bra lösning. Eh. Vinet var gott i alla fall. :-)

Rubriken är en ordlek av svenska och ungerska. Menni är ungerska för "att gå", och hela frasen bör nynnas med introlåten till Två och en halv män.