Pick my brain!
I onsdags gjorde Ákos slut, till slut. Sista tiden har varit en enda lång väntan på att han skulle kläcka ur sig det. Han visste att han skulle göra det, jag visste att han skulle göra det. Känslorna hade svalnat för honom (men han hävdar att det inte är pga avståndet eller någon ny). Anledningen till att det dragit ut på tiden var först att han ville vänta tills efter mina tentor för att inte distrahera mig från pluggandet, sedan hade Lisas Christoffer en väldigt vild natt och hamnade på sjukhus med livet lyckligtvis i behåll och då tyckte Ákos att det vore lite väl mycket med dåliga nyheter att ta på samma gång, så han väntade lite till. Därefter for jag till Göteborg för att hänga med mor och far på Trollhätte och Göta kanal med nybåten, och under den tiden hade jag oftast för dåligt nät för att kunna prata och dessutom för mycket folk omkring mig för att kunna prata i enskildhet. Sedan kom midsommar, och sedan passade jag på att åka till farmor i samma veva. Så det dröjde tills i torsdags. Respekt. Väldigt hänsynsfullt att vänta tills möjligheten kom att kunna ta det på det efter förutsättningarna bästa sättet.
Men jag föredrar nog ändå det "break up" som han gjorde i mars. Jo, för han gjorde slut i mars också, men ångrade sig på en dag då han insåg att han visst älskade mig när han såg reaktionen på det han just sagt. Ett minst sagt förhastat beslut efter en tanke som dykt upp under den veckan jag var där, just för att han tyckte det var ärligare att göra det medan jag var där, i person, i stället för över telefon. Och så var det det första uppbrottet han gjorde. Uppbrottet från förra flickvännen fixade hon när hon avslöjade att hon varit otrogen och hittat en annan. Inte lätt livet inte.
Efter mars var det jobbigt. Innerst inne litade jag inte på att han var "tillbaka", att han var "min" igen. Nästan varje gång vi pratade väntade jag mig att han skulle göra slut. Jag försökte bygga upp förtroendet och släppa in honom igen eftersom jag vet att han inte skulle ha sagt att han ångrade sig om han inte gjorde det. Men samtidigt. Kan man göra ett förhastat beslut så kan man väl göra två. Åh som det gnagde i bakhuvudet. Jag lämnade Ungern dagen efter han hade gjort slut så vi hann inte riktigt börja om på nytt och reda ut allt, men vi pratade om det allt eftersom och det blev lättare och lättare att hantera. Men inte helt och fullt eftersom vi inte har setts sedan dess. Någon gång i april sa han dessutom att det var hans tur att komma och besöka mig nu, eftersom det mest är jag som har rest (men vi har ändå delat på resekostnaden). Han som arbetar och knappt vet när han kan ta ut semester pga. arbetsresor som dyker upp hipp som happ, till skillnad mot mig som vet att jag har tre månaders lov att göra vad jag vill på. Så visst, drömma går ju. Nog gick jag väl och hoppades att han skulle ge upp den idén och säga ungefär "jag har inte tid att hälsa på, kan inte du komma hit?" men samtidigt var jag väl väldigt medveten om att det nog inte skulle hända.
I torsdags hade jag en väldigt bra dag. I går också. Och i dag. Jag är lättad. Haha ja.. Jag slipper gå runt och låtsas längre! Självklart känns det ju jävligt att bli ratad och att någon säger att den inte vill vara med mig, men hur kul är det att vara med en som inte vill vara med mig? Så jag är ganska lättad, hjärtat är lättare, även om det då och då tar några tyngre slag. Vi pratade i torsdags också, med bättre anslutning och en dags perspektiv. Han såg ju direkt att jag såg mycket piggare ut och mycket därför ville jag prata med honom också, för att göra livet lite enklare för honom när han såg att det inte var världens undergång för mig och att han kan se att jag klarar mig. Vi kunde prata som under vår första vecka ifjol i juli, vän till vän, med en mycket ärligare och trevligare konversation, även om vår historia självklart fanns i luften. Jag vet att jag klarar av att ha honom som vän, och det vill jag verkligen, vilket jag också gjorde klart för honom redan innan vi bestämde oss för att göra ett försök tillsammans. Hoppas bara att han klarar av det också.
Men nu är jag lite rådlös och behöver synpunkter! Bekymret med gatumusikfestivalen, väljer jag att kalla mitt problem. 24-27 juli är det en öppen (dvs gratis) gatumusikfestival i Veszprém som en annan av Conti-människorna (dvs de ungrare som jag träffat i Arvidsjaur, de som jag "hängde" med där) rekommenderat mig att gå på, och föreslagit att jag ska komma dit till dess. Alltså gatumusik och härlig stämning i en hel stad. Jag tror det kan vara en riktigt bra festival och att musiken kan vara riktigt inspirerande. Det var så klart innan det blev så här mellan mig och Ákos som han pratade om det, men Dixi som han kallas var en av de första som jag hängde med över huvud taget. Ákos pratade jag bara med en gång egentligen innan jag for till Ungern förra sommaren. Lugna tankarna nu, jag har inga planer på att skaffa ny kille/nytt ragg bland dessa herrar. För er som är nyfikna är Dixi min vän Décse som jag har på facebook. Han är inte riktigt i min ålder, inte vad jag söker efter till pojkvän, utan bara en väldigt härlig och öppen människa. Vi for ett gäng från Arvidsjaur till Arjeplog ganska regelbundet för att spela hockey med hans gamla kollegor, och gjorde annat också. Så det är ju inte bara Ákos jag känner där.
Men vill jag verkligen åka? Jag har kollat på lite alternativ för att åka dit utan att egentligen berätta det för någon av dem. Jag föreställer mig ett scenario där jag tar kontakt med CouchSurfing-folk (kolla couchsurfing.org om du inte vet vad jag pratar om) och går på festivalen i den välbekanta staden men med nytt folk. Jag har kollat lite på CS-folk i Veszprém och det verkar finnas en del intressanta personer som nog ska gå på festivalen. Träffa nytt folk och samtidigt gå på festivalen som Dixi rekommenderat, låter ju skoj! Självklart finns ju dock risken att jag skulle bli "upptäckt". Jag tänker mig då att jag gör en hyssjande tecken och drar mig åt ett annat håll, eller om Ákos inte är i närheten pratar lite med personen men ber denne att inte göra stor sak av att jag är där :P
Varför jag vill smyga med det? Så att inte Ákos får jobbigt över att jag "inte kan" umgås med de övriga bara för att vi inte längre är tillsammans. Han verkade vilja ha lite tid att låta allt sjunka och få lite distans, och då får jag väl respektera det. Men samtidigt kommer djävulen upp på ena axeln och säger att han inte kan banna mig från en stad och en festival och att jag kan åka dit "bara för att jag kan". Sen kommer ängeln (?) upp på andra axeln som säger att det bara vore att be om problem att åka dit, som försöker övertala mig att jag nog inte vill åka dit egentligen och därför inte borde. Sen finns alla tankar i huvudet om att jag nu har en hel sommar då jag kan göra vad tusan jag vill och borde ta tillvara på det och åka runt och se saker, och t.ex. träffa nytt folk och gå på festivalen och samtidigt öva på ungerskan, och sen en annan tanke som säger typ "men sluta res runt så mycket, stanna på en plats och andas/lugna ner dig!!" varpå den första tanken/tankarna kontrar ungefär med "men du vill ju tillbaka och gå i Italien igen eller till Österrike, och där har du ju lugn, och du måste ju passa på i år nu när du har tid, och ska du ändå dit då så är det ju nära till att gå på festivalen i samma veva".
Tankarna kastas fram och tillbaka och jag har svårt att räta ut vad jag egentligen vill. Jag har sedan länge gjort en liten reservation för festivalen i kalendern, som det tillfälle (/ett av de tillfällena) då jag tänkt åka till Ungern i sommar. Men eftersom jag ju ändå väntat på uppbrottet ett tag så har jag också hunnit fundera på hur jag ska göra med festivalen (och även Ungern i sig) om/när han skulle göra slut. Dock hann jag inte komma fram till något, och verkar inte göra det heller. Så pick my brain, hjälp mig tänka!
Kommentarer
Postat av: piko
Jag hade sagt till Akos att jag (du) ska på festival, och sen dragit på festival. Och sagt att jag inte åker för att han är i Ungern, utan var att jag vill gå på festival. Och vi kan låtsas som att jag inte är där, eller ses och prata om det skulle vara bättre, men festival ska jag på.
Smyga blir värre, men han har ingen rätt att åverka begränsande på ditt liv. Börjar han tycka att det är fult att umgås med "hans polare" eller hur det nu är så är han en fåntratt och borde få det förklarat för sig. :)
Svar:
Modin
Postat av: Maria
Gillar inte riktigt det här kommentarsystemet, för det syns inte från "startsidan" att jag har svarat på kommentaren redan... och hur ska man då veta att jag svarat?
Postat av: piko
Hmm, om du vill åka är det bara du som kan svara på. :) Och bara du som kan svara på av vilken anledning du hade velat åka också. Fundera ut det du, och sen åker du eller så åker du inte. :D Problem solved.
Svar:
Modin
Postat av: Sanna
Hmm. Uppenbarligen så vill ju åtminstone en liten del av dig åka, annars hade du nog tagit väck alla planer på att göra det. Frågan för mig skulle vara hur stor "skada" resan kan göra för dig. Dvs - vad är det värsta som kan hända? Hur skulle du reagera på det? osv. Kan du se dig själv hantera alla möjliga situationer på ett (relativt) bra sätt? Tvekar du kanske du borde avvakta lite med att åka tillbaka dit.. Och du, hur du än gör - gör det för DIN skull och inte för HANS (eller med hänsyn för hans känslor). :)
Svar:
Modin
