Naiv. Super.

Det blir många (relativt) inlägg på kort tid nu. Prioritering blir det förra inlägget om du har tid över till att hjälpa mig, men om du knappt har tid åt dig själv så välj det här inlägget! (Om riktig tidsbrist så skippa förstföljande stycke också..)
 
År 2010 hände mycket för mig. Jag lämnade ett riktigt roligt jobb på mitt underbara Gran Canaria där jag hade härliga kollegor och folk omkring mig och en liten förälskelse också. Helt plötsligt kom dagen då jag for till flygplatsen, utan att ha hunnit förstå det innan. När jag väl var ombord på planet slog det mig att jag verkligen var på väg därifrån. (Turistsäsongen var slut, och jag och chifen hade gemensamt kommit överens om att jag skulle sluta i slutet på april, och där såg jag det som ett naturligt steg att åka hem igen, för jag hade ju ändå sökt till Liu inför hösten, och mamma fyllde år just då så jag ville hem och fira na. Tänkte egentligen inte över det så mycket, det var mest det uppenbara valet). Under flygturen kunde man stundvis se en karta med ett flygplan som visade var vi for. Vi flög in över Frankrike över staden Lorient, och där och då bestämde jag mig för att jag skulle åka dit den sommaren. Det blev som en måste-grej som jag fick för mig. Resan blev hur bra som helst, med en underbar keltisk festival i ett fint Lorient och med stopp i Paris på både vägen dit och tillbaka. Men det var inte den här resan jag tänkte ta upp, utan en som jag gjorde just en-två veckor innan, till Mallorca. Där hälsade jag på Malin, min finlandssvenska kollega på/från Gran Canaria vars favoritö är Mallorca, som hon numer håller till året runt på. På Arlanda i väntan på att flyget skulle gå gick jag in i en bokhandel (den lila bokhandelskedjan, ni vet nog vilken jag menar) och hittade en bok med en bultbräda på omslaget som tilltalade mig. Jag köpte den jag.
 
Naiv. Super. av Erlend Loe. Jag har läst ut den igen ikväll. 220 lättlästa sidor, som man väl bör ge i alla fall två dagar den första gången man läser den, om inte annat så för egen reflektion. På baksidan står:
 
Ett förlorat krocketparti
En bortrest bror
En god vän
En tom lägenhet
En boll
En bultbräda
En liten pojke
En lite större flicka
och en inbjudan till New York ...
 
... är några av de viktiga ingredienserna i Naiv. Super. - generationsromanen som gjorde Erlend Loe till kultförfattare. Det är en berättelse om en ung man och hans sökande efter sammanhangen i tillvaron.
 
Jag skrattade högt första gången jag läste den, och jag skrattade högt ikväll. Han slår verkligen huvudet på spiken här och var, även bokstavligt talat. Det är en (för mig) perfekt bok att läsa när jag tappat lite fokus och måste börja om på ny kula, när det gäller att sortera ut vad som är viktigt och vad som är mindre viktigt, och när det gäller att hitta tillbaka till att må bra i sig själv och med sig själv i vad man gör. Här och var gör huvudkaraktären listor över olika saker, och jag har stannat upp och gjort egna listor över samma saker allteftersom de dykt upp i boken. Jag rekommenderar andra som läser boken att göra detsamma!
 
Här kommer min lista över djur jag har sett (på zoo räknas inte, och vissa uppräknade är förenklade till att kallas djur):
  • Älg
  • Ren
  • Rådjur
  • Igelkott
  • Katt
  • Hund
  • Häst
  • Råtta
  • Mus
  • Småfåglar/fåglar
  • Havsörn
  • Säl
  • Fisk
  • Bäver
  • Ko
  • Tjur
  • Får
  • Ödla
  • Orm
  • Hamster
  • Ekorre
  • Hare
  • Kanin
  • Räv
  • Groda/padda
  • Grävling
  • Gris
  • Get
  • Sköldpadda
  • Uggla
  • Kamel

Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0