När det ena är över tar det andra vid
Knappt hann jag bli fullt återhämtad från vinterkräksjukan så inser jag att jag har urinvägsinfektion. Fantastiskt. Jag pratade med mormor tidigare i dag som också är drabbad av det för tillfället, och passade på att fråga hur hon upptäckte det, och om symptom (nä, tro't eller ej, jag har faktiskt aldrig 'diagnostiserats' med urinvägsinfektion och aldrig heller läst in mig på det). Aha, någonting i bakhuvudet väcktes av det. Senare var jag iväg och handlade inför middagen och då slog det mig att jag också har det, och har haft det nu i två dagar, och dessutom har haft det flera gånger tidigare utan att inse att det varit urinvägsinfektion. Aha. Aldrig en rolig företeelse, men den här gången är det så klart värre än andra gånger. Det känns dock på ett sätt bra att vinterkräksjukan kom när den kom och gjorde så att jag ställde in min resa upp till Arvidsjaur nu i januari - uppenbarligen behöver jag inse att jag bara är människa och utnyttja de lediga dagarna till att vila mig själv. Vila för tillfället = slappna av och låta allt i kroppen bryta ut så det kan försvinna. Och, som man brukar säga om ketchupflaskorna på glas:
"kommer inget, kommer inget, kommer allt" ...
