Bouya

I min projektgrupp träffas vi fem personer och får arbete gjort för ungefär tre. Samtidigt verkar inställningen vara den att de andra kurserna ska prioriteras, för de är på helfart och att nog borde väl de planerade timmarna på torsdag räcka. Samtidigt kom jag fram till i dag att en utdragen grej som de flesta andra suttit med nog kommer vara helt värdelös. Jag var förvisso den som drog för att det här skulle göras, men alternativet som jag nu sett påpekades tydligen redan för två veckor sedan. Men, säger jag då; ÖVERTYGA MIG! Har man en tanke och en annan idé känns fel; ja, men diskutera då! Det kan ju spara otroligt mycket tid och arbete, och det är ju särskilt viktigt när det verkar bli så att "nä, nu har jag lagt mina 6 timmar för den här veckan, det får duga". Lätt överdrift nu, men är man trög och ineffektiv måste man ju kompensera för det med att lägga ner mer tid på arbetet!

 

I dag har vi seminarium klockan 3. Jag funderade på att sitta nu över lunchen och försöka få till programmeringen till det som ska göras till i dag. En annan tänkte på maten hen skulle äta över lunchen. Jaha. Det tog bort min vilja att arbeta över, för det är bara jag som gör det. Så nu tänker jag sitta här och känna mig ensam i att vara stressad över att hinna få till vårt arbete till i eftermiddag, men jag tänker inte börja arbeta förrän klockan 1 då vi träffas gemensamt igen. Lunchen är helig.

 

Nu jäklar blir det andra bullar!