Släpper lös lite tankar
Islamisering.
Det islam jag läst om och lärt mig om är ett gott islam som är ganska lik kristendomen i sina värderingar, de båda religionerna är sprungna från samma gud och drar åt liknande riktningar. Så länge vi religionsutövande kan ha en respektfull syn på varandras religioner och acceptera våra olikheter så uppskattar jag religion och vad den gör för människan.
Jag vill mena att samhälle och religion är olika saker, att religionen gärna får dra samhället i en viss riktning med sin moral och etik, men att de gemensamma reglerna som sätts upp i samhället är de som ska följas (och här i Sverige följer vi kristendomen i mångt och mycket, och då tänker jag inte på alla konstiga regler som står i Bibeln som vi inte följer, för det är nu väldigt mycket en historie-/berättelsebok över kristendomen genom tiden som kan läsas för att se hur samhället har förändrats sedan före Kristus tid). På samma sätt som jag gärna vill ha kvar kyrkan som en del av skolan, för att visa på historien och en god människosyn, så kan jag inte komma ifrån att tänka på alla ateister som anser att 'Gud är farligt för människan, och pest och kolera och vill inte ha något med det att göra' (osv, ni fattar vinken), att jag kan förstå att de inte vill släppa in sina barn i kyrkan för riskera att de blir "påtvingade" en tro. Tanken om ett högre väsen kanske inte väcks om man inte föds in i det, och får det berättat för sig?
Häri, vill jag nu då också släppa in islam i diskussionen. Jag vill att muslimer i Sverige ska kunna gå i kyrkan för gemenskapens skull och den svenska kulturens skull, utan att känna sig påtvingade något och utan att känna att någon ska konvertera dem. Jag vill inte ta bort Svenska kyrkans del i den svenska skolan, för jag tycker den ger en bra bild av vårt svenska sätt och den hoppas jag och tror att människor som kommer hit till Sverige vill uppleva och ta del av.
Det vi behöver, är ett tillvägagångssätt som gör att samtliga känner att det är okej att vara i kyrklig miljö för gemenskapens skull, utan att känna sig påtvingade att tro.
Det jag vill komma fram till med det är att man får 'ta seden dit man kommer', för att kunna anpassa sig till samhället. Det känns smått oundvikligt att inte ta upp Uppdrag gransknings program från häromveckan, då man lät två kvinnor i niqab ställa frågor till religiösa ledare i våra svenska moskéer, och man fick veta ganska uttryckligen att de flesta av dessa ledare anser att det är okej att en man har flera kvinnor (upp till fyra stycken) och att det är mannen som bestämmer. Självfallet kan det ju vara så att det är fråga om ett typiskt "fel person på fel plats", och att man i de utredningar som man sa att man skulle göra kommer fram till detta och försöker sätta "rätt person på rätt plats", allra helst för dem i den egna församlingen - vilka jag hoppas och tror är i majoritet - som vill anpassa sig/redan är anpassade till det svenska samhället och svenska lagar och vill ha ledare som uppmanar till detsamma.
Och visst är det väl fint om kärleken kan blomstra mellan flera personer och man kan få det att gå ihop, men i vårt samhälle har vi beslutat att här gäller enbart monogami. Vill man vara gift med fler personer och bo kvar i Sverige kan man ta det den demokratiska vägen och lämna in en motion om en lagändring. Än så länge tror jag inte att rösterna skulle väga till fördel för det, tyvärr för er som vill tillåta polygami, men det är den vägen man bör gå.
*Var blond i alla fall, en del har ju hävdat att jag är ljusbrunhårig nu...
Kommentarer
Bra skrivet, och jag håller med dig! Problemet består väl mångt och mycket i att det är så svårt att acceptera förändringar. De som har kyrkan enbart för sin religion vill kanske inte släppa in andra om de inte samtidigt får berätta om sin övertygelse.
Det kan jag också förstå, men man hade ju gärna hoppat över den delen bara för att åstadkomma det du beskriver, att det kan fungera som den stora lokal där gemenskap och möjligtvis historia kan spridas istället för att vara fokuserad på en specifik religion.
Åh vad du skriver bra om det! Har velat skriva något liknande många gånger men, precis som du, varit rädd för att bli rasist-pekad.
Jag tycker att det är en sorg att läsa i tidningarna om hur många skolor det är som numera slopar kyrkan i sina avslutningar, mycket p g a de nya reglerna gällande religionsfriheten i skolan (är inte jätteinsatt men har förstått att det beror mycket på det). När jag gick i skolan så var kyrkobesöken en självklarhet på avslutningar och jag tyckte det var jättemysigt.
Jag förstår de kyrkor som inte vill ta bort de religiösa inslagen i en avslutning i kyrkan - är man i kyrkan så tycker jag inte att det är konstigt att man får höra en välsignelse eller läser en bön tillsammans (vill man nu inte delta i det går det ju bra att sitta tyst).
Vissa skolor som är "moderna" (eller vad vi nu ska kalla det) och håller hårt på sin religionsfrihet väljer att vara någon annanstans för sina avslutningar - men väljer samtidigt att behålla sången "Den blomstertid nu kommer" (som faktiskt är en psalm) - med motiveringen "Det är ju tradition". Javisst, men det är väl lika stor tradition att vara i kyrkan, i ett kristet samhälle?
Till sist - gällande att "ta seden dit man kommer". Om det skulle flytta ett gäng svenskar till Pakistan, Iran eller något av de andra muslimska länderna, tror ni vi skulle få igenom religionsfrihet där? Att de slutar med sina böneutrop, sina religiösa vardagsliv, för vår skull? Don't think so. Och jag skulle inte förvänta mig det heller.
Fast, Jonas, jag tror egentligen att vi redan är där, att vi är framme vid den punkten, för tyvärr har Svenska kyrkan tappat så många besökare så man försöker ha en bredare verksamhet för att välkomna fler, det är min uppfattning i alla fall. På högstadiet och gymnasiet gick jag regelbundet till Kyrkans Unga, just för gemenskapen som fanns där bland olika åldrar (14/15 - 25) och en viss bredd bland personligheter. En del uttryckte till och med att man inte hade någon tro, vilket ju uppmanade till diskussion om olika synsätt men utan att utesluta eller fördöma.
OCH gällande att du skriver "De som har kyrkan enbart för sin religion vill kanske inte släppa in andra om de inte samtidigt får berätta om sin övertygelse" så tycker jag båda parter ska "uppföra sig", för nu tar jag fasta på att du skriver just "berätta om" och inte "påtvinga", vilket jag då menar att de som har kyrkan enbart för sin religion absolut ska få berätta om sin övertygelse, och att de som kommer dit utan tro ska lyssna på vad de säger, och sedan tänka igenom det och själv ta ställning till hur man förhåller sig till det, utan att fördöma, och helst att ändå kunna se personen som finns bakom religionen genom att bortse från tron för en stund. Ingen ska idag behöva förneka sin tro (vilket jag ju inte tror att du menar heller).
Vi på KU träffades en gång i veckan och umgicks, pysslade och gjorde lite vad som kändes för, men mot slutet innan de flesta drog sig hem hade vi en kortare andakt där Teresia, vår KU-ledare, ofta läste en kortare moralisk berättelse eller spelade en låt. Man kunde göra det lite till vad man ville, om man ville blanda in Gud i det eller inte. Det var en stund att vara för sig själv mitt ibland alla, en stund att sjunka in i egna tankar.
Gällande extrema ateister så känner jag att jag måste förtydliga att jag vill att man från deras sida också ska ha ett accepterande och en förståelse för andras tro liksom religiösa måste ha gentemot varandra - för jag tror att att inte tillåta ens barn att gå i kyrkan (vilket jag då använt som exempel) på t.ex. skolavslutningar m.m. är fel väg att gå (dels för att det blir så omständligt för skolor m.m.), för man kan inte förneka att religion finns i världen idag och är en stor del av världen, så man bör öppna för diskussion och låta barnen göra ett eget val när de är mogna för det. Så tror jag också att många icke-troende gör idag, man förbjuder inte.
Tack, Sanna! Låt oss välkomna till en öppen diskussion utan fördöma! Jag håller absolut med dig i ALLT du skriver. Jag har genom åren haft en del adventsfirande och avslutningar i församlingshem/kapell, och de var riktigt mysiga och inget jag vill missunna andra. Och, som du säger, vill man av någon anledning inte delta i välsignelsen eller böner kan man sitta tyst, liksom de i min KU-grupp gjorde under våra andakter, som jag skrivit ovan.
"Den blomstertid nu kommer" sjungs ju jämt med (minst) två verser och i den andra sjunger man om "Guds godhets rikedom", så att man behåller den för traditionens skull utan att kunna vara i en kyrka för att man är så "modern" är ju bara lustigt. Ska skolorna vara så "moderna" så borde de ju egentligen bara ha sommarlov, höstlov och sportlov, för de andra loven är ju bundna till kristna högtider, och det är ju inte särskilt "modernt" av dem. Hoppas de hittar tillbaka till kyrkan snart så vi slipper skolor med olika lov .. :-)
Än en gång, jag tror liksom du att de inte skulle anpassa samhället till oss, men samtidigt har de väl religionen och samhället lika sammanflätat som vi hade för 50 år sedan, och jämför man med det så kanske det är liknande "motstånd". Jag skulle inte vilja att de slutar med sina bönutrop för det hör ju till deras kultur och flyttar jag dit är det ju inte för att ta del av den svenska kulturen, utan för att uppleva något nytt - visserligen lever jag inte lika tätt in på religionen som de gör, så jag känner inte att jag har det behovet på samma sätt (även om jag skulle uppskatta om Svenska kyrkan fanns i närheten för t.ex. de största högmässorna, men då tar det ju plats i en lokal, och är inget som direkt påverkar andra).
Om det var så att någon av er flyttade till Pakistan, skulle det då vara okej för er att ni (vi säger att ni är rätt troende bara för att göra jämförelsen okej) gick till moskéen, vände er mot Mekka, bad till Allah och lärde er Koranen? För att det är mysigt? Var exakt går gränsen för vad man kan lära sig för att det är lite cozy? Och framförallt - om ni var 7 år gamla, tror ni att ni hade suttit objektiva och fortfarande trott på gud fader allsmäktig på kristet vis eller hade ni gjort som ALLA ANDRA BARN och börjat tro på Allah?
Jag vet inte exakt när, men typ 2000 så beslutade regeringen att separera kyrkan från samhället, därför föds inte längre barn och blir intagna i svenska kyrkan automatiskt. En naturlig följd av det beslutet vore att sekularisera skolan också..? "så man bör öppna för diskussion och låta barnen göra ett eget val när de är mogna för det" säger Maria - ja, så låt barnen gå fria från all möjlig religiös standard och låt de fatta beslut när de ÄR mogna. Att växa upp i ett samhälle som är så sekulariserat som Sverige är bäddar för bra religionsfrihet, så varför ska skolorna fortsätta att gå i kyrkan hela tiden och sjunga psalmer? Ja, jag tycker också att det är mysigt att gå till kyrkan, men ingen kan väl förneka att så mycket kristet och gud/jesus för alla barn i sverige kommer att påverka barnen till att tro på gud? Barn är BARN, lättpåverkade och naiva.
Så - ena aspekten är att jag tycker att barn självklart blir påverkade av att gå till kyrkan, sjunga om gud, titta på jesus, be böner, så att man påverkar barnen till att bli kristna. Jag tror helt enkelt inte att barn har ett objektivt synsätt. Ja, vi har en tradition av kristendom och sverige är mestadels kristna, men tradition ska väl inte spela så stor roll i skolan så att det påverkar religionsfriheten, när vi nu uppenbarligen har beslutat att sverige ska vara sekulariserat? "Moderna skolan" utan kristna högtider - högtiderna är väl bara kvar för att statligt anställda ska få ta ut miljoner klämdagar? :P Traditionen av helgdagarna kommer ta längre tid att av-religionifiera, men vi är väl på väg dit också? Pingst fick ju ryka till följd av att Sveriges Nationaldag blev röd dag. Helt rätt enligt mig. Vi har ju även 1:a maj som helgdag - inget kristet där. Midsommarafton - hednisk tradition. En stor fet fallosymbol som vi dansar kring. Jag säger inte att det är bättre eller sämre, men den finns ju också där av tradition.
Jag kastar också ur mig lite tankar bara för diskussionens skull... Jag menar inte att vi ska avskaffa alla kristna högtider, men jag ser helt enkelt ingen egentlig anledning att ha dem heller. Jag tycker det är gött att vara ledig, men för min skull hade vi kunnat vara ledig för att fira Bengt Lind i Kramfors om det är så. Bara för att man inte tror på kristendomen innebär det inte att skolorna ska avskaffa ledighet, men nu råkar det vara så att ledigheterna av tradition ligger på kristna högtider. De flyttas säkert om 100-200 år.
Så okej - om du är i Pakistan (Maria) så vill du ha tillgång till en kristen lokal för högmässorna. Nu, idag, vill du det, när du är vuxen och vet om att du har din kristna tro, idag när du kan gå till en moské och se det som en ny upplevelse. Jag tror bara inte att barn kan ha en skolavslutning i en kyrka utan att fråga sig vem den där snubben är som hänger på alla kors, för att därefter bli påverkad att tro på den där snubben som hänger på alla kors. Så jag tycker helt enkelt att det borde vara frivilligt att gå till den kristna kyrkan i alla situationer, förutom kanske på en lektion i religion, då man kan gå till en kyrka, moské, synagoga, osv, och objektivt visa på flera religioner. Jag tycker att svenska kyrkan inte ska inkluderas i svenska skolan, tradition eller ej. Att ha skolavslutningar i kyrkan för att det är en fin upplevelse kan lika lätt åstadkommas överallt, eftersom det man kommer ihåg som så "mysigt och fint" inte behöver kopplas till kristendom. Att vår generation hade det mysigt och fint i en kyrka betyder inte att våra barn kommer ha det mindre mysigt och fint om de inte är i en kyrka. De kommer om 30 år känna exakt likadant och förmodligen vilja behålla sina traditioner med citat som "Men vadå, vi har väl alltid haft skolavslutning i gympasalen och sjungit Thåström, klart att alla barn ska göra det!". Det går rätt fort och är inte så svårt, och jag vill gärna att mina barn ska ha skolavslutning någon annanstans än i kyrkan. De kommer nämligen brinna upp om de går in.
Jo, jag glömde ju säga - den andra aspeketen: barn som växer upp i sverige med en annan religion är kristendom ska inte behöva gå till kyrkan. Det är upp till föräldrarna att uppfostra barn som man vill givetvis, men jag anser att man riskerar utanförskap genom att gå till kyrkan med en hel skolklass. Hur svårt är det egentligen? Sjung inte psalmer och gå inte till kyrkan på skolavslutning - det är två VÄLDIGT ENKLA OCH SMÅ åtgärder som innebär att skolan är hyfsat religionsfri. Man påtvingar ingen en religion, man riskerar inte att muslimska barn ska vilja vara kristna för att "passa in", man riskerar inte heller att judiska barn känner sig som dubbelmoraliska hycklare av att gå till kyrkan och be för Jesus, och framförallt undviker man att barn ska behöva ta ställning innan, som du sa Maria, de är mogna för det.
Så egentligen - varför är det så stort? Två så små och enkla åtgärder/beslut som skapar så mycket bra, varför inte bara acceptera och gå vidare? Sen kan man ju skaffa en lokal dit kristna kan gå och sjunga sina psalmer, eftersom det verkar okej i ett land med annan religion, varför inte i ett land UTAN religion?
Jag kan hålla med i mycket som diskuteras och även när det gäller att skolan inte borde använda kyrkan som lokal för olika större evenemang för att hålla sig religionsfri. Problemet som uppstår är ju bara att vi ofta inte har tillräckligt stora lokaler på andra ställen att anordna såna tillställningar, vilket gör att kyrkorna är väldigt lämpliga. Den detaljen måste lösas först och främst, och plötsligt blev det inte så "VÄLDIGT ENKLA OCH SMÅ åtgärder" eftersom det krävs nybyggnationer..
Jag vet inte hur stora kyrkor ni har, men vår gympasal är då bra mycket större än kyrkan. Dessutom kan det omöjligt vara ett problem - man kan ha skolavslutningen utomhus. Man kan hyra ett tält. Man kan vara i varsitt klassrum. Aulan? Du menar att enda stället där en hel skola ryms, det är i kyrkan? Kamma till dig och sluta svammla!
Hanna, redan i ditt första stycke så ser jag att mitt budskap inte gått fram. "Skulle det då vara okej för er att ni … gick till moskén, vände er mot Mekka, bad till Allah och lärde er Koranen? För att det är mysigt?" Jag vill inte tvinga någon att tillbe Gud, men att vistas i lokalen tycker jag att man ska känna sig trygg i att kunna göra. Skulle jag flytta till Pakistan skulle jag gärna lära mig Koranen för att få bättre insikt i deras religion och hur de utövar den där, och vad är då bättre än om de själva vill diskutera det med mig utan att tvinga mig till att gå över till islam? I och med att religionen har så stor del i deras samhälle så vore ju det ett ypperligt tillfälle att lära mig om livet i Pakistan.
Jag läste just den här artikeln: http://www.aftonbladet.se/debatt/article14947846.ab, om att ha skolavslutning i kyrkor utan präst, och det finns väldigt många intressanta kommentarer! Jag har läst lite mer också och lärt mig att skollagen nu uttryckligen förbjuder religiösa inslag i skolan sedan bara något år tillbaka. Ja, då får jag ju hålla med mig själv om det jag skrivit tidigare, att samhället har bestämt det så och då får skolan hålla sig till det.
Under låg- och mellanstadiet hade vi inte våra jul- eller sommaravslutningar i kyrkan/församlingshemmet, förutom något enstaka år (jul). Adventsfirande gjorde vi med vår församlingspräst, någon gång i församlingshemmet och någon gång på skolan. Han är väldigt charmig och bra med barn, så jag vet inte hur det hade varit om inte han varit präst här, om haft ett sådant "firande". På högstadiet gick jag i en annan skola, och då först i 8:an och 9:an hade vi avslutningar i ett kapell nere vid havet, och det nog mest för att det är en mysig lokal. Jag tror visserligen att vi hade en präst med. (inte samma). ---> Så ja, jag är glad att kunna säga att jag haft bra avslutningar i väldigt olika miljöer, och nu när jag vet mer hur skollagen ser ut idag så borde skolorna följa det helhjärtat. Det finns tydligen en omgjord version av "Den blomstertid nu kommer" som tydligen passar 'alla' bättre som man då kan använda - den är ju för fin och det ligger för mycket tradition i den för att ta bort den helt, tycker jag :-)
Dock tycker jag fortfarande att det är synd att man missar en stor del av svensk kultur, för kyrkor har i vår historia inte bara varit en plats att tillbedja en Gud, utan även för att samla folk och sprida riksangelägenheter och nyheter. Men ja, det är väl för många religiösa intryck för en lokal som ska vara helt utan religiösa inslag för att kunna användas i skolan. Och att tycka att man kan 'hävda' att man ska kunna använda kyrkan utan präst, att nyttja lokalen med egna regler, tycker jag Hanna-Karin Grensman svarar bra på: "Kyrkorummet tillhör de religiösa och även om det är våra gemensamma bör vi inträda där med respekt för den symbol det faktiskt är. För dem är det inte bara vilken lokal som helst. Att separera kyrkan från staten innebär att inte att trampa på andra människors religion."
Usch, vilket rabalder det kommer bli när "nästa steg" blir att ta bort Julafton, Juldagen och Långfredagen som helgdagar..! :-)
Jag tycker för den sakens skull absolut inte att man ska ha skolavslutningar i kyrkan men utan präst, det tycker jag är mer rubbat än att ha skolavslutning i kyrkan med präst. Kyrkan är en kristen samlingsplats för att utöva sin tro, där ska man få vara så kristen det bara går. Men, precis som jag sagt, så borde inte skolbarn per automatik befinna sig där. Det ska ju vara frivilligt.
Maria: Tanken med helgdagarna - jag menar inte att bara för att vi är sekulariserade så ska vi ta bort helgdagarna julafton och påsk (vilket jag kan förstå låter som en hycklare), jag menar att ledigheterna förmodligen hade funnits någonstans på året oavsett om vi bestämmer att det är på de kristna högtiderna eller inte. Julgranen är, så vitt jag vet, inte någon kristen symbol och från första början så firades inte jul till följd av jesus, så om man ska "hävda vems rätt" så är jag gärna ledig på julafton utan att för den skull tro på jesus.
Jag är dålig på att förklara och känner ändå inte att mitt budskap når fram... Jag tror helt enkelt att Sverige behöver vara ledig lite då och då, och i nuläget är traditionen att vara det på kristna högtider. Oavsett om vi blir sekulariserade så kommer alla svenska människor fortsätta vilja vara lediga, oavsett vad vi "firar". Så jag tror inte att folk kommer praktiskt sett "flytta" på ledigheterna eller avskaffa de, och man kommer i väldigt lång tid kunna hävda att det är såpass många som är kristna så att därför är det allmän helgdag.
Och, Maria, det jag menade med "skulle det vara okej..." var just saken ifall du hade levt dig in i att vara VÄLDIGT troende, t ex väldigt troende muslim och så har du en skolavslutning i en kristen kyrka där du ber till Gud och Jesus. Jag menade bara att de som faktiskt är väldigt troende muslimer kan känna sig obekväma/dubbelmoraliska av att gå till en kyrka med "alla andra barnen", framförallt om skolan tycker att man ska gå dit. Jag hade inte uppskattat det överhuvudtaget, och ännu värre att man uppfattas som problemmakare om man hade protesterat. Så jag tycker helt enkelt att skolan kan vara utan religion, precis som lagstiftning har kommit fram till. Oavsett tradition/kultur. Sen tycker jag inte det är ett dugg synd att man "missar en stor del av svensk kultur", eftersom det helt enkelt är en tradition av religion och jag klassar det inte överhuvudtaget som någon nödvändig kultur.
Mycket intressant att läsa allt som diskuteras ovan!!
Jag för min del får nog böja mig lite i diskussionen - jag är inte objektiv eftersom jag har min tro och därmed så kommer mina åsikter från det perspektivet.
Jag ÄR sorgsen över att skolorna dras bort från kyrkorna mer och mer - för jag själv hade varit ledsen om jag plötsligt inte fått vara i kyrkan på avslutningen.
Jag har heller aldrig känt mig "påprackad" den kristna tron, eller ens delar av den, har aldrig känt mig dömd för att jag inte lever som en from kristen (inte "ens" av mina kristna vänner som är mer tradiotionella på vissa sätt) - utan jag har snarare alltid haft ett sunt intresse för religion i stort, ett intresse som bara växt ju äldre jag blivit.
I den svenska kristna kulturen har jag haft några av de bästa kvällarna i mitt liv i form av liknande upplevelser som Maria beskriver ovan - umgänge med KU där man samlas och har trevligt med olika aktiviteter. Nästan alla möten avslutas med gemensam bön, välsignelse eller psalmer - något man inte alls måste vara delaktig i om man inte vill. Har flera gånger "förfestat" i kyrkans lokaler (fast utan sprit naturligtvis) med mina vänner och sedan gått direkt ut på krogen och dansat. Det bästa är att stämningen alltid är väldigt genuin, ärlig, generös, välkomnande. ALLA är välkomna och ingen är utanför.
Jag har också besökt moskéer och blivit bemött på ungefär samma sätt, välkomnande och med ett sunt intresse för min person. Jag har varit med under deras bönestunder utan att själv delta och det har inte varit något konstigt. Förvisso är jag som sagt ingen "militant (?) kristen" men jag tror den klicken (liksom motsvarande klick "miltanta" muslimer) är sååå liten i den stora mängden.
Detta var alltså ingen vidarespinn på diskussionen utan mer en liten förklaring till varför just jag tycker och tänker som jag gör.. :-) Fridens liljor på er.
All den gemenskap, delaktighet och underbara samvaro som ni upplevt (och också jag upplevt på kyrkans läger) kan enkelt ersättas med något som inte innebär att man sitter och tillkännager en tro/religion. Fotbollsläger t ex, P har haft exakt samma mysiga stunder och gemenskap helt utan religion inblandat. Jag förstår att ni vill unna alla människor det fina som ni upplevt, men upplevelserna behöver inte vara kopplade till något religiöst, man kan få de upplevelserna utan kristendom - därför tycker jag helt enkelt att kristendomen inte har nåt i skolan att göra.
Nej, Hanna, jag tänkte inte att du menade så direkt heller, utan bara spann vidare i tanken lite.. :) Sverige behöver ju som du säger vara ledigt lite då och då, men längre fram kanske inte kristendomen är den dominerande religionen och då lär förmodligen diskussionen komma om att byta helgdagar till mer anpassade dagar efter hur det ser ut då.
Okej, jag missade så klart att du tänkte att det var med tvång i och med att jag inte läste det så. Fast det är ju lite därifrån jag vill komma med allt också, att jag helst ser att vi skulle kunna uppnå den respekten gentemot varandra så att man inte skulle se det som att man är tvingad att gå i kyrkan/moskén på avslutningen (eller när som helst), utan att man är inbjuden och välkommen och samtidigt respekterad - självklart också att man själv inträder i det andra trosrummet med vördnad och respekt.
Jag tycker att det är så otroligt synd att andra, av vilka anledningar det än må vara, känner att man blir tvingad till att delta och inte känner att man kan vara bekväm i lokalen ens. Det är så klart inte deras egna fel att de upplevt förtryck och allt vad det heter, och jag tycker det är otroligt synd att det blivit så och att det negativa tar allt fokus och hindrar oss från att dela respekten i stället.
Och att det finns de som nämner att kristendomen och religionen har skapat ett så otroligt stort lidande genom åren med alla korståg och allt vad det nu är och att det bara är blaj och blaha och att det borde totalförbjudas - ja, men vad ska vi göra då? Vi kan ju inte direkt börja om från början och radera all historia men vi kan försöka dra ett streck och se det för vad det är idag och hur vi vill att det ska vara. Se det som en parentes bara.
Gällande läger så tycker jag inte att vi kan sitta och jämföra varandras upplevelser då vi inte delat dem. Jag för egen del har inte upplevt samma mysiga stunder och gemenskap under ett idrottsläger eller annat läger som när jag varit iväg med kyrkan.
TACK för alla kommentarer och intressanta inlägg - det har varit givande! Glad sommar! :-)
