Bouya

Kanske skrämmer jag iväg finkänsliga personer nu, men då får jag väl ta det. It's all natural, deal with it! För, i bland bara älskar jag min kropp och dess förståelse för vad som sker omkring mig och att ge mig bra förutsättningar.

EXEMPELVIS:
Jag har ju nyss varit i Norrköping. Jag flög ner onsdag (2/11) eftermiddag efter att ha jobat förmiddag, och jag flög upp igen i måndags mitt på dagen. Redan tisdag kväll kände jag att "lingonveckan" var på g. Just innan det "bryter ut" blir jag bubblig i magen och får i bland lättare värk. Så var det då. Jag bad en stilla bön om att det kunde väl åtminstone dröja till efter lördagen, för nog tror jag att alla tjejer håller med om att det är besvärande att ha lingonvecka när man ska ut och festa. Nåja, jag packade ner bindor tillräckligt för att räcka till dess jag skulle ha möjlighet att gå och handla mer.

Så, jag flög ner. Och det höll sig. Under lördagen kände jag att "mja, kanske i dag", men det gick med sig. På måndagen (!), när jag vaknade i Märsta hos bror och skulle lägga ihop väskorna innan jag tog bussen ut till Arlanda, kände jag att "jo, i dag ska jag ha en binda nära till hands för jag klarar nog inte dagen ut". Så jag åkte ut till Arlanda, gick igenom tullen med sombreron, satte mig på planet, flög upp till Arvidsjaur med världens mest störiga kille bredvid mig (mer om det en annan gång), åkte med taxin till hotellet, gick upp på mitt rum, satte mig på toaletten och BAM! där kom den.

Då var det bara at sätta på "blöjan", knarka lite ipren och gå och dra täcket över huvudet, lagom nöjd över att ha klarat helgen.