Min favoritårstid och varför
Jag sitter i vad som fortfarande är mitt rum på Gripen och gör i stort sett ingenting. Sitter. Det har varit en lång dag i dag, men ändå lite kortare än vad den kunde ha varit. Jag började dagen med att vakna av att klockan säger att den är tjugo över nio. Typiskt att ekonomin började åtta då. Suckade, och la mig tillrätta igen för att dra mig lite och kunna starta dagen på ett bättre sätt. Nästa gång jag vaknade var kvart över tio, väldigt precis den tiden då jag egentligen borde ha infunnit mig på engelskalektion. Suckade åter igen. Den här gången la jag mig dock inte igen. Jag hade visserligen bara kunnat dra på mig kläderna och gått ut genom dörren och kommit sidådär en sju-åtta minuter sent, men jag bestämde mig för att stanna "hemma" och flyttpacka! Sagt och gjort, nu har jag bara kläder och småsaker kvar att packa - vilket säkert kommer kräva i alla fall tre kartonger till, men jag är på god väg till klar!
Vid tretiden sen begav jag mig till skolan för att möta upp med David och André för att få mina nycklar till lägenheten! André hängde på dit för att kolla in den. Den var mysig, helt klart! Jag tror jag gillar hallen och mysrummet med spisen mest. Ena toaletten verkar de ha misslyckats lite med att städa dock, det är pissfläckar kring sitsen på toastolen och ett smutsigt golv i ett annars väldigt fräscht badrum! Helt överlag är det i alla fall ett positivt intryck, absolut! Fönstren är stora och det känns som om vi kommer kunna göra lägenheten till något riktigt bra. Me like :)
Efter lägenhetsbesöket var det dags att arbeta årets första pass på Trappan! Jag och till slut även Bärs och en Alain jobbade i baren denna kväll då det inte var särskilt mycket att göra. Vi roade oss med att dricka sockerchocker och köra lite frågesport. Så till slut kom städningen och det gick fortare än fortast. Typ. Lite efter elva begav vi oss därifrån, då vi hunnit ta avslutningsmöte och dricka lite städdricka.
Och nu sitter jag alltså här och gör ingenting. Skriver och skriver. Det är visserligen inte ingenting, men det bara blir. Jag är väldigt förvånad över att jag har lyckats blogga så pass som jag ändå har gjort nu de här tre dagarna! Tidigare har jag aldrig ens varit i närheten av att skriva såna här inlägg, men nu flyter det bara på.
I stort sett så länge som jag minns har jag älskat våren, den perioden då solen börjar skina även på morgonen när man går till bussen och till och med stannar uppe till dess att man åker hem igen. Den dagen man ser den första biten asfalt på vägarna har alltid varit lyckodagar, ett bevis på att våren och sommaren verkligen är på ingång. De här sista åren har det dock börjat förändras. Jag har lärt mig att uppskatta hösten mer, och vintern framförallt! Att det är mörkt ute ger en ju möjlighet att tända ljus och krypa ner med en filt och lite varm choklad och bara mysa, helst efter en skidtur!
Våren i år var bara jobbig. Jag kom visserligen hem i slutet av den, i slutet av april. Jag hade varit i Spanien och haft några helt underbara månader, och nu kom jag hem till ett grått Sverige där jag var helt tagen ur den vardag jag känt till i fem månader. Jag hade jättemycket känslor att bearbeta, samtidigt som solen sken och sken i långa dagar. Jag tror absolut att man behöver vintern för att uppskatta våren, att gå ifrån sommar till vår är att ta ett steg tillbaka istället för framåt, och därför blev det inte samma vårkänslor som tidigare.
Så, för att summera och konstatera, jag vill fortfarande säga att våren är min favoritårstid av vana eftersom allting väcks till liv då igen, men jag svänger åt att gilla vintern mer och mer, för skidorna och mysfaktorn. Jag får nog fundera kring det här nästa år igen, då kommer jag kanske att veta bättre!
