Blöd
" are you visiting Bp?
"
"Why so happy all of a sudden? Pratar med Ákos. Har diskuterat 777-kraschen i typ två timmar nu, intressant indeed! Också berört sommarplaner, jag som "typiskt nog" suttit och planerat en resa till Österrike typ hela dagen (förutom att jag också tittat igenom hela första säsongen av Skins). Har funderat mer över utcazene, det är ju så nära Österrike så om jag ändå är där borde jag ju svänga förbi, right? Dessutom finns en intressant "videomaker" (en person alltså) i Budapest som jag hade planer på att kontakta förra året när jag var i Budapest, men som inte blev då Dixi hade tid när jag var där och sedan for jag ju till Veszprém. I dag tänkte jag att det vore ju en idé att åka dit för att träffa och snacka med honom om alla möjliga företeelser här i världen, och på ditvägen stanna förbi Veszprém.. nu känner jag ju inte riktigt att jag vill boka upp mig för att träffa honom om Ákos nu verkar så här glad över att jag eventuellt kommer dit. Oavsett vän eller pojkvän så är han en av de få som står mig allra närmast och känner mig bäst, och vi har jämt trevligt tillsammans (även när han får för sig att göra slut, oddly enough..), så klarar vi av att umgås så vore ju det mycket trevligare, faktiskt. Han verkar dessutom inte alls komma ihåg att han inte kunde umgås på ett tag, och att det skulle visa sig hur vår relation står sig... Så jag påminde honom om att han ju inte vill träffa mig, och att smileyn verkar aningen motsägelsefull.
"hm
I don't remember sorry"
Lustigt nog samma uttryck som han använde just vid det tillfället då han verkade så osäker på vår vänskapsrelation, gällande hur han vid förra uppbrottet fick mig att lova att komma och hälsa på till sommarn, men att det nu inte var aktuellt. "I don't remember saying that". Funny... Lustigt nog också han som startat konversationerna som vi haft nu sedan han gjorde slut. Typ tre stycken. Nåja, chatt gör mig inte så mycket, fortfarande för stort avstånd, och så är det ju lite som att prata med vem som helst, ser ju inte kroppsspråket.
"but if you are nearby let me know"
Mm. Hade jag ju tänkt göra i vilket fall, efter god inrådan.
Men ja. Jag har planerat en hel del i dag. Känns dumt att inte ta tillvara på tillfället, faktiskt, saker och ting föll på plats i planerandet, och det verkar kunna flyta på bra, lustigt nog. Så kanske sticker härifrån onsdag/torsdag till veckan. Hälsa på i Malmö först, sedan tåg till München för att hälsa på en bekanting, vidare till Saalbach, vandra där några dagar, vidare till Wien och gå på Mozart/Strauss/Schubert/Lambert/Lumbye/Haydn/Beethoven-konsert, sedan eventuellt då Veszprém/Balaton för festival och bad, sen en dag i Budapest och sedan hem (och gå på Urkult-festival). Jo, ja. Det känns bra! Ska sova på saken!
Solbränna
Och jag fullkomligt HATAR att jag känner mig stressad att bli solbränd!!!
Som tur är resulterar panikstress sällan i att jag tar tag i problemet i fråga, så jag är fortfarande kritblek jämförelsevis. Det gillar jag. Och inte gillar. Ja, lite så där upp och ner går det.
Tung dag, men många idéer.
I dag har varit en tyngre dag. Det var ju så bra då, men nu är allt borta. Pick up the pieces and start again from where I left off. I ett sånt här läge gillar jag min skalle jävligt mycket. Jag lägger mig inte ner och dör, gråter och ältar. I stället väcks en jävulsk revanschlusta. ~Jag ska fan visa att du gjorde bort dig när du valde bort mig, typ. Idéer poppar upp, jag ska göra det här och det här och det här... Jag är inne på Österrike nu, väldigt skarpt. Beställde lite broschyrer från Saalbach-området för några dagar sen, de kom igår så i natt somnade jag sent. Jag gillar Österrike. Dock har jag än så länge bara spenderat typ totalt en halv dag i landet. Först stannade till några morgontimmar i Kufstein i väntan på att byta tåg (2009), sedan en halv dag i Wien (2009), och sedan bussbyte i Nauders, typ 15 sekunder springandes mellan två bussar, total restid i landet kanske 10 minuter... (2012). Men jag gillar luften, bergen, musiken... Hmm.
Nu har jag lagt ut en efterlysning på Facebook efter en "spontan person som har mycket tid och lite pengar över (eller god uppfinningsrikedom). Klart fördelaktigt om du gillar berg, blå himmel och att resa!". Tja, alltid intressant att se vad man kan få ut av det!
Jag känner mig mer och mer instängd här hemma. Måste UT. Och jag har gått ut. Men det är inte tillräckligt. Jag måste iväg. #€&/%#€/&"@. Att man inte bara kan känna sig tillfreds på ett ställe, där man är, tänk så enkelt det hade varit då. I kväll kollade jag upp mer om att läsa master i Budapest. Jag tänker inte lämna ungerskan ofärdig, jag gillar inte att ha språk 'oavklarade'. Kanske söker jag mig ändå till Wizzair som har kontor i Budapest. Det hade ju inte riktigt gått om jag fortfarande haft Ákos, det är ändå tre timmars pendlingsavstånd enkel väg mellan Veszprém och Budapest flygplats, så nu har jag ju möjlighet att göra det också....... Jobba lite där, få erfarenhet från branschen samtidigt som jag sätter språket, och sen dra vidare. Låter ju som en fin liten plan, inte sant!? På fredag kommer ju antagningsbeskeden ut inför höstens antagningar, och förhoppningsvis får jag en plats på Uppsala universitet, ungerska på distans, så har jag det i CV:t. Jag kan ju redan ungerskans grunder, vill bara få't på papper också, så ska väl inte ta så mycket tid att läsa 200 % universitetsstudier... right!?
Men det är ett så stort surr i huvudet på mig. Saker och ting faller inte på plats. Österrike? Hälsa på Malin på Mallorca och vandra runt där? Dra runt Europa? Ändå åka till Veszprém utca zene fesztivál, bara för att? Åka till Australien nästa år!? Norge? Leva primitivt hemma i Norrland, skippa modernt arbete och bara leva "som det var tänkt"? Himla tur på ett sätt att jag har kassörsposten i sektionen att tänka på, så smiter jag inte iväg i förtid... Just nu känner jag ingen som helst panik över att få ett jobb inom branschen efter examen - jag kan gott hitta på vad som helst annat, och tror inte att det skulle stå sig negativt i CV:t heller.
Kan inte någon ta och läsa Naiv. Super. som jag tipsade om? Vill höra andras tankar om den! Just do it!
Samtidigt är det "enkelt" när han är så långt borta. Allt kan hållas på avstånd med hjälp av geografiskt avstånd. Det känns lite som en dröm det som var. En trevlig dröm, men nu har den tagit slut, och då kommer livet tillbaka när man vaknar upp. Lite som att det aldrig har hänt. Jag tror inte det är en så himla bra idé att åka dit nu egentligen, efter att ha funderat en del över det. Jag tittade på Piias bilder från Budapest. Det var nog lite det som väckte allt. Mycket fina bilder, men så såg jag ju platserna där vi varit. "Våra" ställen. Suck. Vill gräva ner mig. Och så kommer revanschlustan tillbaka och säger till mig att skärpa mig. Skit i allt ba'. Ta en fylla. Ta en cigg. Dra iväg. Stick härifrån. Gör något nytt. Det löser sig.
Bra vecka! ( Inlägget dock mest blaha )
Den här veckan har gått fort! Fullt upp, men ändå inte. I måndags gick jag, mor och far 18 hål här på Timrå golfklubb. Det gick inte lika bra som när jag gick med Sandra och Anders förra fredagen då jag gick på 94 - första rundan för året, och en av mycket få på typ 3 år, men spelar man för lite får man förvänta sig stora svängningar. Blev väl iofs "bara" 102, men över 100 innebär skämskudde på, oavsett hur mycket/lite jag spelat.
På tisdagen ägnades kvällen åt att slå lite bollar på Sköns golfklubb med Sandra. Hon fick slå mest, jag hade så roligt åt att titta på svingen hennes och ge tips och övningar så hon kan få ut mer av den. Hon har tagit grönt kort i år men har en grymt bra nybörjarsving (mycket bra sving rent generellt också, men några nybörjarolater). Som en oslipad diamant :D Hon behöver mest bara ut och träna och få rutin så kommer hon fort komma långt ner i handicap! :D
Onsdagen spelade mamma och jag tvåmannascramble (båda slår, man väljer bästa boll, båda slår därifrån, osv.). Det gick helt okej får man väl säga. Gick in på 69,7 netto ("förväntat" är 72), tog då över totalledningen och under rundan hade jag tagit över longdriving med en tåad slice, haha... Men så gick vi ut 07.27 och bollar startade till efter 18, så vi halkade ner till att knappt vara "topp två tredjedelar", och jag vann inte longdrivingen. Väntat.
På onsdagkvällen kom Botond, ungersk utbytesstudent som läser/läst KTS-master (i Norrköping), och hans bror Zalán. De cyklar runt Bottenhavet/Östersjön! På typ två månader ska de cykla 800 mil, herreminje! Zalán spelar också piano och blev glad över att se att vi har piano, och vi satt uppe och spelade och pratade ett tag. Jag berättade att jag funderade på Veszprém utcazene fesztivál (gatumusikfestivalen), med reaktionen typ "men varför åka till Veszprém så ofta?". Ja, varför egentligen. Jag tror jag skulle ha ställt samma fråga om någon sagt att de åkt till, säg, Uppsala flera gånger, som "testa andra ställen". Det satte lite perspektiv i skallen på mig, så jag ska nog inte dit ändå. Men jag vill ju någonstans! Under golfrundan i måndags gick jag mest runt och drömde om berg och att gå ut och vandra... kanske därför det inte gick jättebra. Men jobbigt nog har jag märkt att det händer saker här hemma typ en dag i veckan nu framöver, vilket ju gör reseplanerandet någorlunda problematiskt. Nu från måndag har jag en "fri" tvåveckorsperiod, sedan är nästa först i mitten på augusti... Samtidigt känns det ju liiiiite drastiskt att sticka iväg med två dagars varsel. Inte för att det gör mig något om jag vill iväg. Men blir så hastig planering. Hmmmmmmmmmm.
Igår gjorde jag inte så mycket efter att Botond och Zalán hade åkt igen. Det regnade halva dagen, startade tyvärr redan innan de for så jag var inte väldigt avundsjuk på deras resa då. Sedan var dagen mest grå även när det slutat regna. Jag hann med att sova en stund mitt på dagen. Det var skönt.
I kväll var det 8-årskalas för mitt kusinbarn Estelle. Jag funderade en del på vad att ge na. Mamma hade en sjal som var lite för kort för en vuxen, och i samma stil som en som hon redan gett till min kusin, Estelles faster, så Estelle fick den av mamma. Men jag då. Jag tog min kompis Clas Ohlson till hjälp och hittade ett "inbrottslarm" från Alga, där man skulle koppla ihop larmet själv för att det skulle fungera. Från 8 år. Och rimligt pris. Klockrent! For in till "Birstahelvetet" (shoppingstadsdelen) och köpte den, fick tips på lödningsartiklar av kassakillen som verkade riktigt förtjust i de här sakerna ( :-) ) och sedan stack jag upp i skogen där med mina fivefingers för att ta en hittaut-kontroll. Fick gräs mellan tårna :-) och gräs i huvudet så jag nös och snörvlade som tusan... sen hem, tog en snabbdusch och for iväg på kalas. Estelle och jag monterade ihop larmet sedan. Estelle gjorde jobbet och jag kom med några små ledtrådar om hur det skulle göras. Jag var lite osäker på hur hon skulle klara av det och om hon skulle gilla det, men det verkar som att det var kul både ett lyckas sätta ihop den och att sedan ha ett larm så hon hör om lillbrorsan går in på rummet hennes :D Känns bra att vara den personen i släkten som ger henne tekniska saker, så det inte bara blir brorsan som får sånt, och så att hon inte bara får "flicksaker" :-)
Imorn kommer mamma och mormor. Mamma ska spela ukulele på Norra berget och jag ska hänga där med mormor. Ja och sen blir det "vägra-Gatufesten-fest/häng" med Sandra. Gatufesten vet jag inte vad det blir av i fortsättningen. Pratade lite med Estelles låtsasmamma om det också, att det är så dyrt nu och att de tagit bort ena gratisdagen (lagt avgift på den också i stället), samtidigt som det inte är så många artister som väger upp för det höga inträdet + att det finns fler musikevenemang den här sommaren som konkurrerar med Gatufesten... Så i år går de nog minus. Dessutom regnar det nu.
Och söndag... vilodag.
Naiv. Super.
Det blir många (relativt) inlägg på kort tid nu. Prioritering blir det förra inlägget om du har tid över till att hjälpa mig, men om du knappt har tid åt dig själv så välj det här inlägget! (Om riktig tidsbrist så skippa förstföljande stycke också..)
År 2010 hände mycket för mig. Jag lämnade ett riktigt roligt jobb på mitt underbara Gran Canaria där jag hade härliga kollegor och folk omkring mig och en liten förälskelse också. Helt plötsligt kom dagen då jag for till flygplatsen, utan att ha hunnit förstå det innan. När jag väl var ombord på planet slog det mig att jag verkligen var på väg därifrån. (Turistsäsongen var slut, och jag och chifen hade gemensamt kommit överens om att jag skulle sluta i slutet på april, och där såg jag det som ett naturligt steg att åka hem igen, för jag hade ju ändå sökt till Liu inför hösten, och mamma fyllde år just då så jag ville hem och fira na. Tänkte egentligen inte över det så mycket, det var mest det uppenbara valet). Under flygturen kunde man stundvis se en karta med ett flygplan som visade var vi for. Vi flög in över Frankrike över staden Lorient, och där och då bestämde jag mig för att jag skulle åka dit den sommaren. Det blev som en måste-grej som jag fick för mig. Resan blev hur bra som helst, med en underbar keltisk festival i ett fint Lorient och med stopp i Paris på både vägen dit och tillbaka. Men det var inte den här resan jag tänkte ta upp, utan en som jag gjorde just en-två veckor innan, till Mallorca. Där hälsade jag på Malin, min finlandssvenska kollega på/från Gran Canaria vars favoritö är Mallorca, som hon numer håller till året runt på. På Arlanda i väntan på att flyget skulle gå gick jag in i en bokhandel (den lila bokhandelskedjan, ni vet nog vilken jag menar) och hittade en bok med en bultbräda på omslaget som tilltalade mig. Jag köpte den jag.
Naiv. Super. av Erlend Loe. Jag har läst ut den igen ikväll. 220 lättlästa sidor, som man väl bör ge i alla fall två dagar den första gången man läser den, om inte annat så för egen reflektion. På baksidan står:
Ett förlorat krocketparti
En bortrest bror
En god vän
En tom lägenhet
En boll
En bultbräda
En liten pojke
En lite större flicka
och en inbjudan till New York ...
... är några av de viktiga ingredienserna i Naiv. Super. - generationsromanen som gjorde Erlend Loe till kultförfattare. Det är en berättelse om en ung man och hans sökande efter sammanhangen i tillvaron.
Jag skrattade högt första gången jag läste den, och jag skrattade högt ikväll. Han slår verkligen huvudet på spiken här och var, även bokstavligt talat. Det är en (för mig) perfekt bok att läsa när jag tappat lite fokus och måste börja om på ny kula, när det gäller att sortera ut vad som är viktigt och vad som är mindre viktigt, och när det gäller att hitta tillbaka till att må bra i sig själv och med sig själv i vad man gör. Här och var gör huvudkaraktären listor över olika saker, och jag har stannat upp och gjort egna listor över samma saker allteftersom de dykt upp i boken. Jag rekommenderar andra som läser boken att göra detsamma!
Här kommer min lista över djur jag har sett (på zoo räknas inte, och vissa uppräknade är förenklade till att kallas djur):
- Älg
- Ren
- Rådjur
- Igelkott
- Katt
- Hund
- Häst
- Råtta
- Mus
- Småfåglar/fåglar
- Havsörn
- Säl
- Fisk
- Bäver
- Ko
- Tjur
- Får
- Ödla
- Orm
- Hamster
- Ekorre
- Hare
- Kanin
- Räv
- Groda/padda
- Grävling
- Gris
- Get
- Sköldpadda
- Uggla
- Kamel
Pick my brain!
I onsdags gjorde Ákos slut, till slut. Sista tiden har varit en enda lång väntan på att han skulle kläcka ur sig det. Han visste att han skulle göra det, jag visste att han skulle göra det. Känslorna hade svalnat för honom (men han hävdar att det inte är pga avståndet eller någon ny). Anledningen till att det dragit ut på tiden var först att han ville vänta tills efter mina tentor för att inte distrahera mig från pluggandet, sedan hade Lisas Christoffer en väldigt vild natt och hamnade på sjukhus med livet lyckligtvis i behåll och då tyckte Ákos att det vore lite väl mycket med dåliga nyheter att ta på samma gång, så han väntade lite till. Därefter for jag till Göteborg för att hänga med mor och far på Trollhätte och Göta kanal med nybåten, och under den tiden hade jag oftast för dåligt nät för att kunna prata och dessutom för mycket folk omkring mig för att kunna prata i enskildhet. Sedan kom midsommar, och sedan passade jag på att åka till farmor i samma veva. Så det dröjde tills i torsdags. Respekt. Väldigt hänsynsfullt att vänta tills möjligheten kom att kunna ta det på det efter förutsättningarna bästa sättet.
Men jag föredrar nog ändå det "break up" som han gjorde i mars. Jo, för han gjorde slut i mars också, men ångrade sig på en dag då han insåg att han visst älskade mig när han såg reaktionen på det han just sagt. Ett minst sagt förhastat beslut efter en tanke som dykt upp under den veckan jag var där, just för att han tyckte det var ärligare att göra det medan jag var där, i person, i stället för över telefon. Och så var det det första uppbrottet han gjorde. Uppbrottet från förra flickvännen fixade hon när hon avslöjade att hon varit otrogen och hittat en annan. Inte lätt livet inte.
Efter mars var det jobbigt. Innerst inne litade jag inte på att han var "tillbaka", att han var "min" igen. Nästan varje gång vi pratade väntade jag mig att han skulle göra slut. Jag försökte bygga upp förtroendet och släppa in honom igen eftersom jag vet att han inte skulle ha sagt att han ångrade sig om han inte gjorde det. Men samtidigt. Kan man göra ett förhastat beslut så kan man väl göra två. Åh som det gnagde i bakhuvudet. Jag lämnade Ungern dagen efter han hade gjort slut så vi hann inte riktigt börja om på nytt och reda ut allt, men vi pratade om det allt eftersom och det blev lättare och lättare att hantera. Men inte helt och fullt eftersom vi inte har setts sedan dess. Någon gång i april sa han dessutom att det var hans tur att komma och besöka mig nu, eftersom det mest är jag som har rest (men vi har ändå delat på resekostnaden). Han som arbetar och knappt vet när han kan ta ut semester pga. arbetsresor som dyker upp hipp som happ, till skillnad mot mig som vet att jag har tre månaders lov att göra vad jag vill på. Så visst, drömma går ju. Nog gick jag väl och hoppades att han skulle ge upp den idén och säga ungefär "jag har inte tid att hälsa på, kan inte du komma hit?" men samtidigt var jag väl väldigt medveten om att det nog inte skulle hända.
I torsdags hade jag en väldigt bra dag. I går också. Och i dag. Jag är lättad. Haha ja.. Jag slipper gå runt och låtsas längre! Självklart känns det ju jävligt att bli ratad och att någon säger att den inte vill vara med mig, men hur kul är det att vara med en som inte vill vara med mig? Så jag är ganska lättad, hjärtat är lättare, även om det då och då tar några tyngre slag. Vi pratade i torsdags också, med bättre anslutning och en dags perspektiv. Han såg ju direkt att jag såg mycket piggare ut och mycket därför ville jag prata med honom också, för att göra livet lite enklare för honom när han såg att det inte var världens undergång för mig och att han kan se att jag klarar mig. Vi kunde prata som under vår första vecka ifjol i juli, vän till vän, med en mycket ärligare och trevligare konversation, även om vår historia självklart fanns i luften. Jag vet att jag klarar av att ha honom som vän, och det vill jag verkligen, vilket jag också gjorde klart för honom redan innan vi bestämde oss för att göra ett försök tillsammans. Hoppas bara att han klarar av det också.
Men nu är jag lite rådlös och behöver synpunkter! Bekymret med gatumusikfestivalen, väljer jag att kalla mitt problem. 24-27 juli är det en öppen (dvs gratis) gatumusikfestival i Veszprém som en annan av Conti-människorna (dvs de ungrare som jag träffat i Arvidsjaur, de som jag "hängde" med där) rekommenderat mig att gå på, och föreslagit att jag ska komma dit till dess. Alltså gatumusik och härlig stämning i en hel stad. Jag tror det kan vara en riktigt bra festival och att musiken kan vara riktigt inspirerande. Det var så klart innan det blev så här mellan mig och Ákos som han pratade om det, men Dixi som han kallas var en av de första som jag hängde med över huvud taget. Ákos pratade jag bara med en gång egentligen innan jag for till Ungern förra sommaren. Lugna tankarna nu, jag har inga planer på att skaffa ny kille/nytt ragg bland dessa herrar. För er som är nyfikna är Dixi min vän Décse som jag har på facebook. Han är inte riktigt i min ålder, inte vad jag söker efter till pojkvän, utan bara en väldigt härlig och öppen människa. Vi for ett gäng från Arvidsjaur till Arjeplog ganska regelbundet för att spela hockey med hans gamla kollegor, och gjorde annat också. Så det är ju inte bara Ákos jag känner där.
Men vill jag verkligen åka? Jag har kollat på lite alternativ för att åka dit utan att egentligen berätta det för någon av dem. Jag föreställer mig ett scenario där jag tar kontakt med CouchSurfing-folk (kolla couchsurfing.org om du inte vet vad jag pratar om) och går på festivalen i den välbekanta staden men med nytt folk. Jag har kollat lite på CS-folk i Veszprém och det verkar finnas en del intressanta personer som nog ska gå på festivalen. Träffa nytt folk och samtidigt gå på festivalen som Dixi rekommenderat, låter ju skoj! Självklart finns ju dock risken att jag skulle bli "upptäckt". Jag tänker mig då att jag gör en hyssjande tecken och drar mig åt ett annat håll, eller om Ákos inte är i närheten pratar lite med personen men ber denne att inte göra stor sak av att jag är där :P
Varför jag vill smyga med det? Så att inte Ákos får jobbigt över att jag "inte kan" umgås med de övriga bara för att vi inte längre är tillsammans. Han verkade vilja ha lite tid att låta allt sjunka och få lite distans, och då får jag väl respektera det. Men samtidigt kommer djävulen upp på ena axeln och säger att han inte kan banna mig från en stad och en festival och att jag kan åka dit "bara för att jag kan". Sen kommer ängeln (?) upp på andra axeln som säger att det bara vore att be om problem att åka dit, som försöker övertala mig att jag nog inte vill åka dit egentligen och därför inte borde. Sen finns alla tankar i huvudet om att jag nu har en hel sommar då jag kan göra vad tusan jag vill och borde ta tillvara på det och åka runt och se saker, och t.ex. träffa nytt folk och gå på festivalen och samtidigt öva på ungerskan, och sen en annan tanke som säger typ "men sluta res runt så mycket, stanna på en plats och andas/lugna ner dig!!" varpå den första tanken/tankarna kontrar ungefär med "men du vill ju tillbaka och gå i Italien igen eller till Österrike, och där har du ju lugn, och du måste ju passa på i år nu när du har tid, och ska du ändå dit då så är det ju nära till att gå på festivalen i samma veva".
Tankarna kastas fram och tillbaka och jag har svårt att räta ut vad jag egentligen vill. Jag har sedan länge gjort en liten reservation för festivalen i kalendern, som det tillfälle (/ett av de tillfällena) då jag tänkt åka till Ungern i sommar. Men eftersom jag ju ändå väntat på uppbrottet ett tag så har jag också hunnit fundera på hur jag ska göra med festivalen (och även Ungern i sig) om/när han skulle göra slut. Dock hann jag inte komma fram till något, och verkar inte göra det heller. Så pick my brain, hjälp mig tänka!
.
Fy fan vad gul den är, solen (förra inlägget)
SOMMARLOV! :D
Paintskillsen sitter i! ;-)
Pluggdag på söndag
Men ikväll är det Logout, den första examenssittningen för våra flyglogistiker! (SL är förvisso också med). Det blir nog en väldigt trevlig kväll, men "aningen" sentimental också, som det har en tendens att bli på såna här sittningar...
Sen är det bara två veckor kvar till tre månaders frihet utan stress och hets! Ser fram emot det nå jävulskt! Betade av första provet i onsdag, då jag skrev godkänt för förarintyg för fritidsbåt! Går med något lättare axlar nu, vilket behövs inför tentaplugget som kommer nu framöver. 5 tentor, wiihooo. Ska kompensera lite för min slapphet första året (plussning). Tar jag det inte nu så måste jag ta det senare och då måste jag fortsatt ha det i tankarna, så lika bra att få det överstökat. Och så kan jag det ju egentligen redan, så gäller bara att skriva bättre tentor. Nåväl.
Mitt nya "pass"!
Lev!
kan tänkas skola ha gjort
Skriver på inlämning. Sätter fem verb-ord i följd. "Skola". Hehehehehe.
Ja, jättedålig uppdatering, men snart är det lov!
Pizza 1 juli, anyone?
Ne, skämt åsido, bara för att jag idag blivit vald till Logistiksektionens kassör för 2013/14 och får posten officiellt den 1 juli betyder inte det att jag kan spendera alla hundra tusen på pizza JU!
Det känns trevligt att ha fått förtroendet för det, och när jag ändå är här så varför inte utnyttja tiden till att plocka på sig fler erfarenheter? Åtminstone en positiv grej bland all skit som händer nu.
FUUUUCK YEAAAAH
5:a på inlämningarna till produktion och distributionskursen :D
Ma van a szülinapom!
Gillar sånt här
"Generellt: Mycket bra animering. Korrekta modeller. 1. Mycket bra analys. 2. Mycket bra."
Uppföljning
Jag skickade ett mail i torsdags med ett ultimatum om att min labbpartner behöver ha gjort samtliga delar i laborationen och förstått vad hen gjort för att vi skulle skicka in en gemensam rapport. Efter viss diskussion om att jag tydligen uppfattat hela situationen fel (...) gav det väldigt bra gensvar. Jag har under helgen svarat på några mail gällande modellkonstruktion och tänk som varit uppbyggda på "perfekt" vis (there is no perfect); inte "vad ska jag göra" utan "jag har gjort så här, tänkt så här, vill att det här ska hända men jag saknar det här". Svar på sådana frågor från min sida består oftast inte av svar, utan av motfrågor, så jag har inte tagit över tänkandet, utan hjälp till att bolla lite - något som jag är helnöjd med! I söndags tog vi dock ändå beslutet att lämna in separat, den gången på initiativ av min partner som märkte att hen var en bit ifrån att bli klar. Jag skickade ett pedagogiskt mail till examinatorn som gav ett OK. Så jag har lämnat in med avsikt att få godkänt på en gång, och hen satsar förmodligen på komplettering för att få mer tid att tänka igenom och lära sig. Jag har svarat på några frågor efter det och tänker fortsatt ställa upp och svara på frågor (med motfrågor) för att hjälpa vidare så att hen också når kursmålen. Jag vet såklart inte vad som pågår bakom mailen jag får, men på stämningen där så tycker jag att vänskapsrelationen fortfarande behållen, vilket ju är toppen!
/ Lättad tjej
Jomensåatte....
Det är torsdag eftermiddag och jag har inte varit på skolan sedan förmiddagen. Suck. Men, jag har åtminstone hunnit packa, skriva på en annan inlämning, göra en tredje inlämning till perfektion (fett nöjd!), ta bort nagellacket inför kockandet på Trappan ikväll, och diverse annat. Effektiv eftermiddag, men egentligen inte på det jag hade hoppats.
Busy busy busy mind
För första gången under läsperioden känns det som att jag har saker att göra ända upp över huvudet, mycket för att jag åker härifrån på fredag till Arvidsjaur för att hälsa på Ákos och alla arvidsjaurbor och måste därför göra färdigt i Norrköping innan dess. En inlämning kvar i vardera kurs, varav det endast är en av dem som jag behöver en av skolans datorer för att slutföra (sim.-labben, se förra inlägget), de övriga är bara att skriva - skönt! men så ska det göras också. Egentligen är det ingen panik, och jag har planerat tiden så bra så jag känner egentligen ingen stress över att det inte kommer hinnas klart, utan det är mer allt som pågår runt omkring som är stressande. Imorse tvättade jag från 7-tiden, och sedan dess har det varit full rulle. Jag har middagpaus nu, och sedan ska jag läsa igenom en av inlämningarna för att lämna feedback inför i morgon. I morgon är det heldag och sedan jobb på Trappan, vilket jag inte vill avboka för då sätter jag övriga i knipa på kvällen. Fredag har jag förvisso förmiddagen "ledig", men det kommer gå åt till att duscha, fixa och packa. Eftermiddagen kommer sedan vara 3 timmar föreläsningar innan jag sedan måste gå för att hinna med buss till Arlanda och sedan vidare till Arvidsjaur via Skeå där Ákos hämtar.
Mitt huvud behöver vila. Snart, snart. Två dagar, sen är det "bara" tentaplugg kvar.
Good vs evil
Jag känner mig både elak och snäll. I dag har jag och min labbpartner påbörjat sista laborationen i simuleringskursen. Efter lärdomar från de tidigare fyra labbarna skickade jag ett mail om att vi inför i dag skulle ha gjort en översiktsplan och ha en konkret idé om hur att bygga modellen. Var jag ensam om att ha gjort det? Ja. Var jag ensam om att ens ha tänkt. Jo, jag tror väl det. Hann jag göra en färdig modell under labbtiden? Ja. Var jag ensam om det? Ja. Anledningen till att vi jobbade på varsitt håll? Jag är ledsen att säga det, men det skulle ta på tok för lång tid om vi gjorde som under första och andra labben, att denne personen skötte modelleringen (och musklicken när jag kom med idéer) medan jag skrev rapporten på sidan om. Speciellt eftersom labbserien är uppbyggd så att man behöver ta till sig det man har gjort i de föregående labbarna till nästa labb, men det lärandet skedde inte som det skulle.
Look*, jag har absolut inga problem med att en person har svårt att förstå, speciellt simulering och modellering. Det jag stör mig något så fruktansvärt på är när en person inte har viljan att ens försöka förstå. De senaste labbarna har vi sysslat med statistik dessutom, och konfidensintervall. Inför andra tillfället då vi satt med förra labben var det fortfarande oklart vad det handlar om, trots att jag har förklarat det. Då tolkar jag det antingen som att
- personen tror att den har förstått helt glasklart vad det handlar om, och därför inte ställer någon motfråga
- personen bara låtsas lyssna för att denne ska verka intresserad, hummar på passande ställen
- personen förstår inte vad jag pratar om men bryr sig inte nog för att fråga om
Här har det helt klart varit situation 2 och 3. Så fruktansvärt respektlöst! Jag tycker dessutom att är man i ett så här nära samarbete med varandra (grupper om 2-3 pers) ska man visa något sorts engagemang och i alla fall försöka förstå och bidra.
Visst förstår jag också att den här personen är skoltrött - believe me, jag har varit där också, och ju fler skoltrötta personer jag möter nu sedan jag kommit tillbaka desto mer skäms jag för mitt eget beteende under mitt första år här. Visserligen tror jag ju inte, och hoppas framförallt inte, att andra upplevde mig på samma sätt som jag upplever det här - jag straffade till största del mig själv och mina individuella uppgifter, även om jag vet att jag hade kunnat bidra mer till gruppuppgifter.
Men hur får man gensvar? Vad kan jag göra som den andra halvan av gruppen? Labb 2 tog jag på mig att skriva klar rapporten mot att min labbpartner skulle läsa ikapp det hen redan hade missat från föreläsningar, och förbereda sig bättre inför labb 3, eftersom jag redan här inte gillade hur "samarbetet" gick till. Labb 3 lämnade jag rapporten för jag tänkte att om man skriver rapporten så måste man ha förstått något och resonerat. Då vi skulle börja med labb 4 spenderade jag upp till två timmar med att skriva om rapporten. Labb 4 lämnade jag rapporten och det kvarvarande statistiska uppgifter. Det blev bra, men jag fick förklara ett viktigt statistiskt steg som vi gjort till den tidigare labben och som behövdes göra nu också, samt formulera om några meningar ur vilka jag kunde förstå att vissa funktioner inte var införstådda. Nu i labb 5 så har jag ju gjort klar modellen, och den fungerar, inklusive animering. Inför nästa pass har jag bett att första punkten till rapporten ska vara färdigskriven av min labbpartner. Punkten handlar om att förklara hur man byggt upp modellen och hur man löser vissa kritiska moment. Jag har inte delat med mig av min färdiga modell. Det är just för att, som jag sa till min gruppartner, kräva eget tänkande, förståelse och vilja att sätta sig in i systemet. Jag frågade om det var dumt av mig att göra så, och fick till svar en mycket paff min och ett "egentligen inte". Förhoppningen är ju att hen ska sätta sig med programmet och "leka", försöka koppla ihop och se hur programmet är uppbyggt, och sedan förstå systemet som behövs för laborationen. Varför gå en utbildning om man inte tänkt ta med sig något vidare? Brist på jobb är inte att tala om här, eftersom personen slits mellan studier och jobb, så någonstans finns det ju en vilja att gå utbildningen. Så jag hoppas att det jag gör nu kommer uppskattas framöver, att det någonstans gått in lite kunskap.
Fortsättningsvis nu kvarstår bara att fundera över hur jag ska tackla torsdagen om det här fortfarande inte är gjort - ska jag gå vidare med övriga uppgifter själv medan personen får traggla med modellförståelse (och riskera att hen inte bryr sig alls eftersom uppgifterna ändå blir gjorda), eller ge hen vår planerade tid till eget arbete för att få mer tid att förstå och planera in en senare gemensam träff, eller ska jag ge upp och bara få det överstökat? Tankar och kommentarer uppskattas!
*Finns det något motsvarande bra svenskt uttryck?
Ropa inte hej ...
Det som var skönt igår är inte riktigt lika skönt i dag, även om jag så klart på ett galet smärtälskande sätt alltid gillar träningsvärk. För mig är träningsvärken oftast som värst två dagar efter träningspasset, och i dag, bara en dag efter, har jag svårt att gå, sätta mig, ställa mig upp, knyta skorna, osv. Tänk vilken vacker syn jag kommer vara i morgon :-)
Darriga ben
Sedan jag bestämde mig härom veckan har jag tränat väldigt många fler gånger än vad jag gjort på länge innan. Förra veckan blev det visst ingen träning, men från helgen innan tänker jag räkna "vardagsmotionen" som kom av att gå runt i Barcelona en hel dag bärandes på en tiokilos ryggsäck! I matväg har jag kommit igång mycket bättre och äter bra måltider, och mycket goda måltider, och flertalet av dem. Jag äter så mycket mer nu men är jämt hungrig ändå, hehe. Vill bara poängtera att jag innan det här bara var LAT som varken tog tag i saker och lagade mat eller tog hand om mig själv genom träning. Nåja, jag har alltid varit bra på vardagsmotion ändå, knalla i trappor osv., men nu sitter jag här med darriga ben!!! Tihi, otroligt skön känsla! Och jag har hunnit få i mig protein nu efteråt också. Har du inte appen Nike Training Club redan så ladda ner den! Den har många olika träningspass som man kan köra hemma, mycket bra! Jag gillar den, och den har bidragit till mina darriga ben i dag :)
Jag e' bra, jag e' bra!*
*Vreeswijk-referens :-)
