Jól megy a magyar tanulás...
I dag fick jag en ovanlig känsla; helt plötsligt verkade ungerskan övermäktig. Ja, det är en helt annan språkstam, men det har ändå gått förvånansvärt lätt att lära sig, det påminner en del om spanskan. Men det är en lååååång väg kvar tills jag ens vågar börja påstå att jag behärskar det, och där såg jag uppförsbacken framför mig. Det var tungt, och nog första gången jag fått den känslan gällande ungerskan. Att det ska vara så sjukt svårt att skapa kopplingen mellan hjärna och tunga, den svåraste biten med språk...
För att lätta mina tankar började jag (åter igen) tänka på alla invandrare, främst flyktingar. De som kommer från alla möjliga olika länder, med olika språk, och ska påbörja ett nytt liv här i Sverige förmodligen väldigt motvilligt (vem vill behöva fly hemifrån?), och för det behöver man kunna svenska. Svenska är ett himla skumt språk ändå. Ta bara "varan" och "varan". "Artikeln" och "ödlan". Exakt samma stavning, men olika betydelser - inte helt ovanligt i språk med flera betydelser för ord. Men UTTALET. HUR ska man veta att det ska till två olika uttal dessutom!? Det syns inte! Jag blir lika "förbannat" imponerad varje gång jag kommer att tänka på de som lär sig svenska bra! Herreminje. I jämförelse ter sig ungerskan väldigt enkel. De skriver exakt som de uttalar orden (inga konstiga varianter på uttal för ng-/sch-/sk-/tj-stavelser beroende på efterföljande vokal, utan bara ETT sätt att uttala), och de uttalar orden dessutom väldigt tydligt. Spanjorerna är lika bekväma av sig, har förvisso lite fler regler än ungrarna gällande betoning på stavelse, men vid undantag från regeln markeras det med en accent. Jäkligt smidigt för min del alltså gällande båda språken! Så, än har jag inte gett upp med ungerskan. Jag har bara funnit nya förebilder att se upp till när det känns tungt.
Wherever you go, there you are.
"I ran away to California for a week without telling anyone. I wanted to remove myself from everything, to see if I could work out some things in my head. But it actually created more problems. I learned it doesn't really work that way."
"How do you mean?"
"Just that if you can't figure out your problems in your present circumstances, you're probably not going to figure them out by running away from them."
"How do you mean?"
"Just that if you can't figure out your problems in your present circumstances, you're probably not going to figure them out by running away from them."
Humans of New York. Något av det bästa som hänt Facebook, och internet överhuvudtaget.
Dags att rekommendera en blogg
Jag upptäckte den nyss, men kommer sträckläsa den, givet att resten är lika fantastiskt som det jag hunnit läsa än så länge (två inlägg). Det är intressant, det berör, det är vackert. Språket liknar Joyce Carol Oates och Erlend Loe, ett språk som jag älskar för det har ett sådant flyt! Johan Forsberg: Samma vatten - i olika tankar. Gå in och läs vetja!
Aforismer
En åsikt som baseras på en insikt har större utsikt att nå sin avsikt.
Bakom varje klagomål döljs ett outtalat önskemål.
"Snökaos" / Dagens outfit
Jackan åkte på i dag.
Work overload*
Tre dagar in i veckan än så länge har jag arbetat 35 timmar! Bara att förbereda en litteraturseminariekomplettering nu så blir det sovdags sen... Det här är helt så sinnesjukt satans stört.
*Kognition! Vi använder kognition i vår teoretiska referensram i projektet! Jag skriver om det, och det är sjukt intressant - och det är kul att vi äntligen får tillämpa den kursen! Wihoo! På tiden!
Tisdag
Veckans andra dag, veckans andra dag kvar på skolan efter 21. Det är sinnessjukt mycket nu, trots att jag är effektiv! Det är galet, jag har till och med tvingats till att ge upp några helgdagar - me not like. Men det går framåt i alla fall, vi får sjukt mycket gjort och kommer kunna se tillbaka på en period med många "check!" (gör en bock i luften och säg det högt vetja - känslan är härlig!). Arbetsförmågan håller i sig i alla fall, även om jag skulle behöva tre dagar till per vecka för att inte behöva prioritera bort saker. Nu har jag något att önska mig i julklapp i alla fall!
Kvällens mest udda ögonblick var i alla fall något sånt här (inre monolog):
"Hmm, vad gör den här modulen här egentligen?
"Den är ju onödig!"
"Varför har jag med den?"
*Delete*
"D" end
Nämnde jag att karln är flygledaraspirant och ska flytta om en månad? Inte det? Well, så är det, och det verkar nu sätta stopp på allt det roliga för "det är väldigt kort tid kvar". Utnyttja tillfället, säger jag! Men det lär inte bli någon replik på det. Det var två trevliga kvällar i alla fall, om än utspridda med ett års mellanrum.
Norrköping
Jag har jämt haft inställningen att Norrköping är temporärt. Jag har aldrig riktigt "slagit mig tillro", aldrig släppt tankarna på var jag ska härnäst, aldrig sett Norrköping som ett ställe jag skulle stanna på efter att jag blivit klar med utbildningen.
Fram tills för ungefär en månad sedan. Norrköping är ju en fin stad, och det finns mycket att upptäcka, och då för en månad sen kom jag på mig själv med att känna att det här sista året på universitetet skulle vara otillräckligt för att hinna känna mig "färdig" med Norrköping, eftersom jag förmodligen aldrig kommer flytta tillbaka hit om jag en gång flyttar härifrån.
I dag, och den senaste tiden, känner jag i stället att det här sista året inte kan gå fort nog tills jag äntligen får flytta härifrån. Jag är så LESS på Norrköping, av någon förunderlig anledning. Jag kan inte sätta fingret på det egentligen, men det stör mig att det jämt är ljud här, och i kväll när jag var ute och gick så var himlen inte mörk på grund av alla gatuljus och stadion som lyser upp natthimlen (som var täckt av många moln vilket så klart förvärrade upplevelsen).
Det är jobbigt här nu, jag vill härifrån. Jag har faktiskt lite hemlängtan. Jag har skapat profiler både på mitthem (Sundsvall) och timråbo:s hemsidor, det har aldrig hänt förut. Jag tror jag vill hem ett tag. Hyra en lägenhet i Timrå, faktiskt fixa ett eget hem med egna möbler, och umgås med "mitt gäng" hemma. Optimalt vore att få en tjänst på ett flygbolag där jag till stor del kan arbeta på distans, och pendla vissa dagar för möte och dylikt. Eller jobba på Sundsvallsflyg. Det vore ju perfekt! Det ska jag fundera mer på..
Jag satte mig och gungade i Folkparken i kväll. Det är nog mitt nya favoritställe här nu. Trots allt ljud och ljus var det ändå så otroligt fridfullt. Jag behövde det. Jag känner att jag är på väg in i en stress igen, men jag har åtminstone aktiviteter omkring mitt stressområde, så det ska nog gå mycket bättre i år. Surt som räven är det ju dock att vår enda (tack och lov) tenta ligger efter jul, så det finns inget jullov att slappna av under. Det är nå så jäääävulskt dumt! Jag borde egentligen satsa pengar med någon om att det kommer bli fler avhopp i år, och att fler studenter kommer uppsöka studenthälsan, eller rent utav gå in i väggen. Det är fruktansvärt. Hur tänkte de?
På fredag ska jag träffa Boti för att snacka lite ungerska, sen på lördag kommer Sandra hit och hakar på till orienteringen som jag är med och anordnar med PAFF, och på kvällen ska vi gå och lyssna på Stiftelsen! Det kommer bli en bra helg :)
C
Först kan jag kanske förklara att förra inlägget inte helt hade något med ABC..-följden att göra, men det kändes så slående hur man funderar "sa jag något dumt nu" som kan råka "förstöra allt" hela tiden :p Jag sa inget dumt så, men det blev ändå ett uppehåll i konversationen på en vecka..
Men nåja. Det var Mexico i fredags! Mexico verkar vara "vår" sittning: jag kom hem vid 4-tiden, efter ett antal kliv från stadiet "Facebook-konversation" :-) Nu kvarstår att "C" vad som blir med "D"..
Stillestånd
"Hallå!!! Säger man A....."
... så måste man väl säga B också !?
Nåja, det hela grundar sig i att jag ifjol under Mexico började prata med en person och fick väldigt bra kontakt, men med anledning av Ákos då så backade jag och lärde inte känna personen riktigt lika bra som jag hade velat, för jag tänkte att det skulle sluta dåligt åt något håll. Så ja, tiden gick, och nu är det ett år senare men jag har inte kunnat släppa tanken på denna person som verkade väldigt intressant! Jag har heller inte sett till personen något sedan dess bortsett från ett mycket fåtal tillfällen men det var mest att jag skymtat personen, inte råkat på.
Ja, men så råkade jag på en annan intressant person och från ett till ett annat så gav jag mig själv ett ultimatum att antingen släpper jag tanken på den här första personen, eller så tar jag tag i saken och gör någonting åt det. Så jag bad innerligt för mig själv en kväll att jag skulle råka på denna person på ett sådant sätt att det skulle gå att inleda en konversation. Sagt och gjort. DAGEN EFTER (!), på eftermiddagen, gick jag ut från Kåkens huvudentré med tusen tankar i huvudet och gick i min egen värld. Jag var på väg hem, och från korsningen vid Täppans cykelparkering så kom den här personen cyklandes långsamt, och när jag tittade upp och mötte personens blick så blev jag så paff så jag vet inte vad jag såg ut som, hahaha. Tyvärr var det en sekunds beslutstid för att hinna reagera och säga hej, och jag var lite för långsam, så personen hann svänga och cykla nerför backen. Nah ja.
Ett antal suckar åt mig själv senare - om jag nu så gärna ville prata med personen så borde jag ju ha varit uppmärksam på möjliga tillfällen, men det var jag ju inte - så bestämde jag mig för att utnyttja facebook. Jag ville väl egentligen inte sträcka mig dit, men om jag nu sett personen typ tre gången på ett år, och det senaste tillfället var den veckan, så tänkte jag att sannolikheten för att ett nytt tillfälle snart skulle dyka upp var ganska låg. Så jag skrev ett kortare meddelande om typ "hej, du verkar intressant, jag ser dig typ aldrig men jag skulle vilja lära känna dig, vad tror du om det?"-ish, finslipade det, sparade det som utkast och... till slut så skickade jag iväg det.
(!!!!!!!!!!!!!!!!!!)
Herrejisses, vad nöjd och samtidigt lite skrämd jag var! Eller, inte skrämd, men lite panik var det nog allt.. :D Jag var så nöjd över att jag hade gjort det (call me crazy, 23 år, men jag har aldrig gjort sånt tidigare med folk jag knappt pratat med), och jag kände att även om jag inte skulle få något svar så var det där stort nog för mig!
En timme senare sa facebook att meddelandet hade lästs.
Dagen efter var det fortfarande obesvarat.
Två veckor senare fortfarande obesvarat.
Nåja. Om jag inte skulle få svar så vore det väl okej, för man kan ju ha alla möjliga anledningar till att inte gå vidare med något, liksom jag hade ifjol. Antingen så var det väl något förhinder, eller så var personen tråkig nog att inte svara och då gjorde det väl inte så mycket, för tråkiga människor har man ju inte så mycket för, det finns ju gott om andra personer att lära känna! Men så... nu i veckan fick jag svar ;-)
Usch, så löjlig jag är :D
I dag har jag gjort något jag aldrig gjort förr! :D
"You never know what you are runing past in the woods..."
18 september - godnatt!
Jag loggar 15 timmars aktiv "skoldag" i dag. Klev upp 05 för att arbeta med en inlämning till strax innan 13 (deadline). Bokförde lite till sektionen innan det blev dags för fyra timmars projektarbete 13-17. Därefter hem för ungerska 18-20. Jomensåatteeee...
Övrig kuriosa: vi har loggat över 100 timmar projektarbete på fem personer den här veckan till och med i dag onsdag. Och några till timmar kommer det bli. Hua. Det blir som knappt med tid kvar till projektet i sig nästan. Nah ja.
Livet knallar på. Lite hektiskt just dessa dagar, men annars skön, överkomlig lunk. Jag är mycket piggare och gladare än jag var redan i början på förra året (då spelade väl osäkerheten med ny klass in en del), och det känns som att jag har tagit med mig många lärdomar från förra året om så mycket mer än bara själva studierna. Jag känner mig själv bättre och vet hur jag reagerar när jag blir stressad. Känns lovande inför fortsättningen av året!
Over and out.
Lev!
1 september
Så är det dags igen. I morgon går vi tillbaka till skolan för det tredje och sista året! Sjukt och häftigt på samma gång! Mycket förväntningar inför året, förhoppningsvis givande och roligt på samma gång. Pluggelipluggplugg here we go!
Augusti
Augusti har kommit och ja, nog märks det på något vis att skolan nalkas. Inte negativt på något vis, utan det ska bli ganska skönt att komma in i rutiner igen, träffa folket, och kanske främst att få bo på egen hand igen... Trodde inte det skulle vara så påtagligt att vara hemma igen, men åh jo. Det var väl främst det som triggade Österrikeresan, och som gjorde att det blev lite hastigt och lustigt. Och nu är jag tillbaka här igen. Men tre veckor kvar hemma, fyra innan skolan börjar igen (dock "fin" upptrappning med omtenta sista veckan i augusti), det ska nog gå bra. Nu på fredag spelar Mando Diao här i Fagervik, och det blir högceleber publik i form av me und fröken Bredin :-) och säkerligen några till!
Jag kom hem hit i tisdags, och i torsdags for mor och jag till Urkult i Näsåker, nordvästra Ångermanland. Det var mycket bra musik, mycket mycket bra musik och härlig stämning! Dock aningen stelt att åka med mor - tycker ni att jag är stel ibland så ska ni träffa min mor, då märker ni hur bra jag lyckats här i livet ;-) Men vi hade två trevliga dagar och nätter ändå, sovandes i tält och fullt upp hela kvällarna med att hinna lyssna på så mycket som möjligt! Första kvällen somnade vi vid 3, andra vid 1.. och sedan for vi 6 på morgonen på lördagen! Missade sista dagen. Mor släppte av mig i Kramfors på tågstationen och for sedan hem för att vara med på spelmansstämma med de tre ukuleleorkestrar som hon är med i. Jag å andra sidan tog en sväng upp till Ume och gick på fest! Mycket trevlig lördag dag, kväll och natt, och så en så trevlig söndag morgon som möjligt trots bakfylla och hemresa vid 7 på morgonen. Hualigen. Jag sov hela söndagen sedan när jag kommit hem. :-)
Ja, och så har jag märkt att ungerska-kursen går på halvfart, så det kommer nog inte bli särskilt stressigt, I hope :-)
Blandat! For till utcazene fesztivál
Ja hörrni, det här var ju inte så svårt visade det sig. The Ákos I once knew is no more. Så tämligen lätt att lämna det bakom sig. Jag hade den bra Ákos:en, och eftersom han inte verkar finnas kvar så gör det väl då inget att han har ny flickvän. Hon sa för övrigt bara "hej", sen var hon tyst och passiv. Kul. Lite skönt för mig att höra av de andra att hon tydligen är väldigt "enkel" och att han inte verkar väldigt kär. Klart jag vill att han ska ha det bra, men samtidigt finns ju hornen där som vill att det ska skita ner sig. Det verkar vara fler här som tycker att han har svårt att binda sig till "svåra beslut", inte riktigt vill satsa fullt ut, och en hel del har nog att göra med att första flickvännen var otrogen när de just flyttat till hus. Surt sa räven. Men han är väldigt annorlunda nu. Kanske väldigt nervös. Får se vad som blir i morgon!
Sen är jag tydligen "berömd" här i Veszprém också, hahaha ... Lite läskigt, men tydligen har Ákos och andra talat väldigt gott om mig så de som inte har träffat mig än vill lära känna mig! Gott betyg :D
Jag hade en mycket mycket trevlig kväll ikväll! Kom till Veszprém vid 4, Dixi hämtade mig vid stationen och hade fixat så jag har ett rum hos två andra Conti-killar, haha.. Sen på eftermiddagen gick jag runt på stan och lyssnade på musiken som spelades redan då. Sen gick jag till lägenheten igen om duschade (det är på tok för varmt här, 34C sa en herre på tåget...), innan jag gick mot centrum igen. På väg dit passerade jag "Top gym" och i fönstret såg jag såklart Róli (Roland), en annan nära vän som är mycket för träning så han var där innan utgång :p Vi pratade lite och han skulle komma ut sen men jag såg honom aldrig :/
När jag väl tagit mig till centrum tog det mig väl över en timme att _nästan_ kolla på alla scener som finns. Helt otroligt vilken musik som spelas!!! Jag är sjukt nöjd över att ha åkt hit, musiken är fantastisk! Wow! Från att igår ha varit på fantastisk klassisk konsert i Wien till att idag vara på gatumusikfestival, två dagar i musikhimmeln!!! :D Kul att det är en kväll till också!!! :D
Slutfunderat
Om ca 11 timmar lämnar jag fina Fagervik och beger mig söderut! Hasta la vista, bebe!
Kul kväll ikväll
Får väl se imorn hur det här inlägget ser ut... men har i alla fall haft väldigt trevlig med gamla vänner, och dessutom bokat en speltid till i morgon till 17.22 här på Timrå, gäller att man kommer ihåg den... Hua :-)
